Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - P. Imbart de la Tour, Les Origines de la Réforme. III. L'évangélisme. Af K. B. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
LITTER ATURÖF VE RSIKTER
I 1500-talets väldiga religiösa brytningar, som sprängde
den västerländska kyrkans enhet och inledde en ny utveckling,
har historien framför allt varit van att koncentrera sin
uppmärksamhet på två utvecklingslinjer, reformationens och
motreforma-tionens. Kring Luther och de schweiziska reformatorerna och
å andra sidan kring Loyola och Trident har intresset samlats.
Och det kan ju icke betviflas, att icke detta är hufvudlinjerna.
Men ser man sig något om bland detta innehållsrika skedes
växlande och hvarandra korsande strömningar och sträfvanden,
så kommer man snart nog att fråga sig, om icke betoningen af
dessa hufvudlinjer dock medfört en allt för stor förenkling af
problemen. Det fanns reformsträfvanden vid sidan om Luther.
Och det fanns en katolicism före och vid sidan af Trident. Om
båda delarna erinras man särskildt genom den gestalt, som
icke allenast — såsom alla veta — är den mest framträdande
i Europas andliga lif under decenniet fore Luthers uppträdande,
utan äfven sedan hela århundradet igenom oupphörligt träder
en till mötes genom sina tankar och sitt månggestaltade
inflytande — Erasmus. Att teckna den humanistiska
reformkatolicismens väsen, utvecklingsgång och inverkningar både på
katolskt och evangeliskt håll ned igenom århundradet är en
kyrko-historisk uppgift, som ännu icke på allvar tagits upp. Både
evangeliska och katoliker hafva gått den förbi för det som —
af naturliga skäl — legat dem närmare. Dock måste den
upptagas, om bilden af århundradets andliga utveckling skall bli
fullständig. Och det vore egendomligt, om inte en sådan
undersökning skulle på flera punkter korrigera gängse
föreställningar om händelsernas gång.
Imbart de la Tour bjuder i själfva verket på ett stycke af
en sådan undersökning. I Frankrikes historia — och väl
därtill äfven i Englands — kan den bli mest fruktbringande; här
gjorde humanismen sina mest förblifvande insatser. Redan i
företalet vänder han sig energiskt mot den gamla uppfattningen,
att det i den franska reformationstiden har varit en kamp
mellan allenast två tankeriktningar; i själfva verket har det varit
tre: protestantism, reformkatolicism, konservativ skolastisk
katolicism. Och man märker tydligt nog, att det är den mellersta
riktningen av dessa tre, reformkatolicismen, som egentligen
hat-hans sympatier.
Bokens undertitel är »evangelismen». Under denna term
sammanfattar förf. protestantism och reformkatolicism. Båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
