Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Johannes Rudbeckii katekesutveckling och dess samband med tidigare andakts- och läroböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES RUDBECKII KATEKESUTVECKLING * I I
så t. ex. hade Joh. Spangenbergs nämnda bearbetning yttrat: »Gud
hafver såväl gifvit sin befallning om bönen såsom om andra bud».1
Ordagrant upptager Gezelius senare Rudbeckii nämnda formulering.
Såsom så ofta undviker Rudbeckius att lämna jämförelsevis
ensamstående definitioner eller ordförklaringar, och det torde vara
af samma anledning han förbigår Herckos och de många andra
kateketernas inledande afdelning till sakramentsläran och direkt
börjar tala om dopet. I afseende å båda sakramenten upptager
han såsom Hercko en disposition i början2, men han förenklar i
betydlig grad dennes mest förståndskräfvande synpunkter, det
vill hufvudsakligen säga alla de orsaker, som böra förmå oss att
använda de resp. sakramenten. Så upptager han blott spörsmålen
hvad, af hvem och gagnet. Den första frågan nöjer han sig ej med
att såsom Hercko och många andra besvara blott men Luthers
föga uttrycksfulla förklaring i lilla katekesen, utan han tillfogar
jämväl en sällsyntare, åskådlig utredning om de dopet åtföljande
nådeakterna. En motsvarighet till denna utredning finnes i viss
mån i ena tredjedelen af Herckos »orsaker för oss att döpas», dels
något tydligare i Kassels konfirmandfrågor 1607 och Hohenlohes
Fragstück 1571, hvilka båda liksom Enfaldiga frågor jämväl
upptaga Luthers definition (»Hvad är dopet?»); den förra
motsvarigheten — ensam — förefinnes därjämte t. ex. i Hessens KO 1566,
1574, Nassaus 1576 och Darmstadts 1623. Dessa upptaga den
i tre något olika redaktioner, af hvilka Rudbeckii närmast ansluter
sig till Herckos, Hohenlohes och till flertalet hessiska.3
1 Sthlm 1619, s. 339. Denne yttrar sig ock (s. 341) om tviflets inverkan
på bön och bönhörelse och använder därvid alldeles samma bild om hafvets
våg, som Rudbeckius — tidigare än den svenska bearbetningen — citerat
i de nyss aftryckta styckena ur Vår tro. Huru rätt bön förutsätter tro,
framhålles äfven i de i Rudbeckii stift kända arbetena 01. Petris Postilla (Saml.
skr. III, s. 458) samt öfversättningen af Flackeri katekespredikningar, s. 7.
Den förra hade a. a., s. 451 och 458, betonat, att såsom Gud hafver bjudit
oss att icke »hafva främmande gudar och att vi icke skola dräpa, så är det
oss ock bjudet att vi skola alltid hafva våra böner till Gud».
2 Dock sker det ej som hos denne medelst frågan om antalet punkter eller
stycken utan genom spörsmålet om nytta eller gagn af att kunna läsa
instiftelseorden (— hvarigenom förväxling lätt kan uppstå med senare frågor
i samma hufvudstycken rörande nyttan eller gagnet af sakramentet själft.
Jfr användningen af termen nytta i föregående hufvudstycken).
3 [Hercko 1554.]
Was soll vns verursachen, die heilige Tauff zu begeren? [I:o Gottes
Gebot.] Zum andern vnser Erbsunde sampt anderen sunden, welche vns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
