Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - II. Rudbeckii panbiblicism - 3. Kristendomskunskapens betydelse för individen - B. Nådeverkans förutsättningar. Viljepedagogik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
hvad Herren Gud talar i sitt ord; vår tunga, att hon håller sig ifrån
eder oeh bannor, ifrån lögn och bedrägeri, ifrån örontasslande och
bakdanteri; våra händer, att de icke gripa efter det oss intet
tillhör; våra fötter, att de icke äro snara till att utgjuta oskyldigt
blod . . . Sedan det, som svårare är: att vi ock döda själfva
hjärtat, af hvilket utgå allehanda onda begärelser,’ så att man ock
dem så mycket [som] möjligt dödar och nederdäinpar; förståndet,
att det låter sig fånga under Kristi hörsamhet och lydnad; viljan
att han gifver sig under Guds vilja och intet vill eller begär det som
icke kommer öfverens med Guds vilja: Herre, är det så dig
behagligt: ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Och sist,
att vi med vårt sinne och hug dö denna världen, så att vi ingen
lust eller behag mer hafva till denna världen och hennes väsen . . .
När vi då så småningom hafva dödat våra utvärtes lemmar med
deras onda begärelser, [när] hjärtat och de invärtes krafter, vårt
köttsliga förstånd och vrånga vilja äro ock döda vordna, . . .
si så är ock då lätt att skiljas vid denna dödliga kroppen.»
Det är således enligt Rudbeckius en hel serie stadier, öfningar
och egenskaper, dem man ingalunda når blott genom att lära
katekesen, utan dem var och en skall dagligen kämpa och bedja
sig till för att så med fruktan och bäfvan försöka skaffa sig
salighet. »De komma icke alla i himmelriket, som säga Herre, Herre»
— det citatet lägger han i sin kortfattade katekesutveckling
menigheten noga på hjärtat.1 — Att enstaka präster och klockare
voro af annan åskådning eller ej kunde sänka sig till biskopens
folkligt-naiva läroförkunnelse är ganska otvetydigt2; de men icke
Rudbeckius glömde kanske Kristi ord om tjänaren, söm visste men
ej gjorde sin Herres vilja. Rudbeckius var ej blott deras domare
utan äfven deras motsats; han var ej deras man, än mindre deras
»hufvudman». Däraf kom sig hans storhet: utan att hafva ägt
detta särdrag skulle han sjunkit i glömskan — såsom de.3
1 Han citerar det äfven t. ex. i Lijkpredikan öfver G. A. de la Gardie,
s. C.
2 Jfr Hacklin II, s. 88 och liär passim: somliga (såsom mäster Per i
Falun) slogo tanklöst omkring sig med termer ifrån studietiden. Jfr VDP
1620 25/10.
3 Att allmänheten stannade långt nedanom detta mål, är en sak för sig;
Holmquist och Torpson a. a. hafva talat om ledaren. Att de åsyfta
menighetens undervisning framgår af uttrycken »katekesens studium», »gång på
gång i fråga om syndare» och »katekesen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
