Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 2. Domkapitlet och dess sträfvan i afseende å lärouppfattning och homogenitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii. Run. HAU,
Medan hatet mellan kristna kännetecknade utlandet, förfor
man, märkligt nog, hos oss strängare mot judiska oc.h hedniska
tendenser än mot kristna hæretici.1 Redan Georg Norman hade
i Art. ordinantiæ förbjudit allt vidskepligt sabbatsfirande: »den
lördagshelgd, som några så hårdt hålla sig till, vill Kungl. Maj:t
ändtligen hafva platt aflagd». Och Nova ordinantia, som i flera
hänseenden följer nämnda stadga, ansåg sig hafva anledning att
bland de »grofva lasterna» uppräkna den att »af genstörtighet och
ondska icke hålla på långfredag, påskdag, pingstdag och juldag
heligt»2; också anbefallas de högsta straffen därför. Från Bellini
och Rudbeckii samt andra stift känner man flera fall af
Kristus-förnekelse, lördagsfirande3, förakt för nya testamentet, för
sakramenten, kyrkan och prästerskapet etc. De åtalade personerna
tillhöra ofta de socialt lägst stående. En och annan anser sig själf
vara ängel eller profet eller den hörnsten, som bortkastades; några
hafva uppenbarelser af olika slag, och Herrens Ande talar genom
dem, manande till bättring från de gräsliga synderna. Vissa
menade sig hafva till läromästare judarna i Riga och Krakau. Den
af öfver- och underordnade förföljde Bellinus hade emellertid äfven
i detta afseende visat sitt nit. Så exempelvis affordrade han en
person förpliktelsebref, att han ville afstå från sitt judiska
sabbatshelgande, därigenom alla kristna förargades; och han beifrar
dennes återfall i söndagsarbete.4 Den anklagades son blir emel-
låter Rudbeckius döpa tattares barn. Så hade äfven Bellinus gjort (VDP
1597 års synod). Dock fordra båda, att föräldrarna skulle lämna barnet till
luthersk uppfostran. Rudbeckius tillåter det ske jämväl om de voro
bofasta; tydligtvis innebar detta dock intet frångående af den religiösa
principen. VDP 19/5 1627; Björskogs dopböcker 1636—1646, UIA. Eli, s.
8 v:o. UD A; FUIa, VDA (Norrbärke 1628 16/2). Jfr 2 Joh: 10, 11. Äfven
i ärkestiftet vid 1646 års synod beslöts att döpa tattarebarn, som upptogos
i kristlig familj, medan det sju år tidigare prästmötet blott hänvisat till
regeringens förbud att »lida» tattare.
1 SDP 1630 7/4. Jfr VDP 1653 30/II- Jfr om de påfliga i Stockholm
Ogier, s. 95.
2 IvUÅ 1895. 1572 års konciliebeslut; Sv. Riksdagsakter. Nova ord.,
s. 253. UDP 1602 7/7. Heffermehi,, s. 71.
3 Enligt visitatiousprotokollet i Rångedala, Skara stift, ännu den 18/6
1691 ville »de enfaldigaste» icke arbeta på lördagen: på torsdagen nekade
de förrätta åtminstone grofsysslor. Jfr Lij»derhoi,m Reformation, s. 310.
1 VDP 1597 6/4, 31/8, 7/11, 19/12, 20/12, 159912/12. Jfr (afd. Omedelbar
viljefostran) om församlingsgemenskap i ansvar. När borgaren bröt sitt
löfte, kallades han inför konsistorium ocli magistraten in pleno.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
