Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 3. Prostarna. Deras och kapitulares’ visiterande verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
tvifvel underkastadt, att just Visitationerna förmådde bidraga till
att undanröja många af de utomordentliga hinder, som bristen
på organisation och resurser måste förorsaka. Där de företagits
med nit och kraft, torde de hafva skänkt hälsosam fruktan åt de
lata och hårdnackade samt styrka och stöd åt de goda bland
prästerskap och menighet. Exempelvis efter prästerliga personombyten
kunde de tillse, att ett tidigare gagneligt reformarbete fortsattes
eller att inrotade missförhållanden upphörde.
Från och om sitt visitationsarbete hade Palladius affattat en
längre framställning; så göra äfven Martini i Uppsala, Petrus Jonæ
i Växjö, Zebrocynthius och Matthiæ i Strängnäs; och senare skulle
Laurelius göra anteckningar om gången och ceremonielet vid hans
egna visitationer i Västerås’ stift.1
Inom det sistnämnda hade under 1500-talet åtminstone Ofeegh,
Erasmus Nicolai och den för svaghet anklagade biskop Bellinus
tydligen sträfvat att vara flitiga och noggranna visitatorer. Den
sistnämnde inspekterade vid Siljan ännu strax före sin död, alldeles
som en af hans rektorer och prostar (Petrus Jonæ), sedan han blifvit
biskop i Växjö, visiterade nästan intill dödsdagen (1630). Vid
sina visitationer sade denne, att han funnit prostinstitutionen hafva
varit ganska nyttig i hans stift. Han skulle ock blifva i tillfälle
att om en annan prästman i Småland vittna, att han såsom prost
med trohet sig bemödade att trösta och med församlingen återförena
syndare; obotfärdiga »uppväckte han med lagens hamrar att de
ock till bättring kommo»; »mycket hat, kif, trätor, afund, vrede,
bannskap, eder, Guds förtörnelse och mångas lekamliga skada vardt
med hans synnerliga lämpa förekommet».2 I Linköpings stift önskar
Botvidi att jämväl då biskopen är hindrad, skall undersökas bland
annat huru Guds ord läres och höres, om sakramenten försummas,
om åhörarna lefva kristligen och om ungdomen lärer katekesen.3
Dessa uttalanden beteckna jämväl Rudbeckii ståndpunkt.
Äfven han befann sig därför mycket ofta å inspektionsresor; han
1 Visitatz Bog. Samlaren 1893, extra h., s. 136 o. f.; N 1791, n:o 61;
1910, n:o 63. Laurelii delvis på Nova ordinantia stödda visitationsschenia
infördt i ett ex. af ICO: IC 69 (anträffadt af Lundström; Fynd, h. 2, s. 96).
Jfr Kl 1915, s. 325 o. f. och min unders, om konfirmationen.
2 Likpredikan öfver Peder Magni, s. D4 o. f. År 1619, då Petrus J.
Wex. torde deltagit i det nyss citerade ICO-förslagets utarbetande, anbefallde
denne katekesförhör, hållna af prostarna, som därvid och därjämte skulle
undersöka »medbrödernas» lärdom och lefverne; Wallquist, II, s. 613.
3 Betänkande 5/6 1633 N 1910 n:o 28 § 10; jfr N 1911 n:o 64.
12—1si0s. Kyrkohist. Årsskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
