Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 4. Menige prästerskapets allmänna förpliktelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dF.n kyrkliga folkuppfostran i joh. rudbeckii stift I c; 7
klanderfritt lefverne stärka sina åhörare i en rätt botöfning på det
att han ej måtte rifva necl med den ena handen, hvad han byggde
upp med den andra.1 Fyra år efter Martinis nämnda yttrande
riktade Rudbeckius till sina elever och åhörare i samma stad
(Uppsala) den nämnda maningen af Paulus.2 Och senare låter han
dels genom predikan, uppmuntran, förmaning och straff, dels
genom formulering af prästeden än beveka, än nödga sitt stifts
andliga till att icke allenast beflita sig att lefva i gemen efter Guds
lag utan ock särdeles förhålla sig sä som det vördiga
predikoämbetet tj änar och väl anstår. Föredömets fascinerande-betydelse hade
han —i öfverensstämmelse med det nyssgjorda citatetur KO 1571 —
redan under hofpredikantstiden framhållit i flera predikningar
inför konungen själf. Därmed och på otaliga andra frimodiga sätt
hade han äfven gifvit sitt prästerskap sporrande exempel på
»le-gatens» mod. Han ville ej vara en »legoherde, som väl vore
färdig till att uppbära lön och underhåll af Ed[ers] K[ung]l. M[aj]t
men det mitt kall och ämbete kräfver antingen för gunst och vilja
el[le]r af räddhåga låta tillbaka». Konungar ocli herrar borde
minnas, att menigheten »röres och böjes mer af öfverhetens exempel
och seder än [af] dess befallningar. Tanke ock öfverheten det, att
när lion syndar, så syndar hon dubbelt, både med gärning och
exempel».3
Rudbeckius anser sig kunna vara full af tillit till sitt
prästerskap. En uppmuntran och eggelse till fortsatt nit måste det hafva
legat i hvad han midt i pestens tid yttrade: Intet skäl funnes för
de nya svärmeandarnas förtal och smädelser mot predikoämbetet.
Talaren hoppas »såsom ock förvisso vet, att många rättsinniga
ocli trogna lärare finnas, som både med lärdom och lefverne deras
åhörare till bot och salighet fliteligen undervisa och föregå,
oan-sedt [att] de icke mer kunna uträtta än Noa med den förra världen
1 Sv. syuodalakter, I, s. 14; II, s. 89. SDP 1626 5/9; 1627 1/3, 1629
30/5—2/10, 14/7 (»skaffar ringa frukt»); 1632 26/10; 1633 5/9; 1637 9/8;
1643 8/2; UDP 1636 11/5, §2; 1639 23/8; 1642 7/12; Sehlinc, I, s. 213,
356—357; Ogier, s. 77—78; Eklund, s. 191 o. f.; RRP VI, s. 425, 426;
Hes. 34.
2 Oratio . . . quod causa . . . belloruin, slutet.
3 Admonitio (i biktstolen?) 20/6 1617 .(N 852, s. 106; fastän ej
kata-logiseradt liar det unika manuskriptet nu åter bragts i dagen af d:r A. B.
Carlsson); jfr Norlin’s afkandl., s. 51. Rudbeckii predikan den 31/5 1616:
Beatum regis sc., s. 256. Valeetpredikan, t. ex. s. B3 v:o i separatupplagan,
469 i Beatum regis sceptrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
