Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 5. Prästernas arbetsvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t g 2
13. RUD. HALL
I afseende å de senare hade privatpersoner och statstjänare
ej sällan handlat orättfärdigt mot prästerskapet, och det för snöd
vinning eller i ett förment intresse för landet. Prästerskapets
anseende och resurser (och då på samma gång äfven i ej ringa mån
dess betydelse och inverkan) hade minskats genom Västerås’
riksdag; och så hade äfven skett alltför ofta sedandess — af
prästerskapets klagomål att döma. Det blef en vana att »röfva och rappa»
från kyrkan dess egendom —• trots förbud i KO 1571 och
KO-förslagen. Dessa stadgar samt enskilda biskopar och spridda
katekesutläggningar citera ifrigt bibeln såsom stöd för krafven att
lönebidragen skulle ordentligt utgå.1 Enträget framhöll clerus
t. ex. å 1590-talet, att präster nödgades »årligen träda hoftrapporna
och sitta för dörrarna, tjäna, bedja, knekta, muta», sig till förtret,
kallet till vanvördnad, öfverheten till hinder, församling och
skolungdom till skada. De sade sig arbeta under suckar och fattigdom,
»det i andra land . . . ohördt och obrukeligt är». »För
fattigdoms och eländighets skull nödgas [många lämna sitt kall] med
församlingens skada och med våra vederparters högsta glädje
och åtlöje.» Sådana sorgliga förhållanden upprullades för hertig
Karl.2 Sådana framlades senare jämväl för hans store son och
det främst genom Rudbeckius, det kyrkliga 1590-talets främste
arftagare. Så exempelvis framhåller han i en predikan inför Gustaf
Adolf, att präster och lärare kunna komma att nödgas »taga sig
något annat före till att föda sig och [de] sina med -— . . [och att]
på sistone ingen lärd och duglig person vill låta bruka sig för
fattigdoms skull, utan några vreklingar, som ingen annorstädes duga till
något«.3
1 KO, E. 140 o. f. Cursus vis., s. 229; Flackeros, s. 2; KO-förslaget
1619, s. 527 o. f.
3 Sv. Riksdagsakter,III: 1, s. 206,207; III: 2, s. 523—524. Jfr Ol. PETRI,
I, s. 354, 361, 366. Tydligen var det dessa sedan länge rådande
missförhållanden (och speciellt det olagliga bortskaffandet af kyrkogods) men
endast till en mindre del de »lagliga» indragningarna efter Västerås’ riksdag,
som förorsakade dels att flera stift samlade och afskrefvo äldre urkunder,
dels att Paulinus, Rudbeckius och det stora flertalet kyrkomän voro
härutinnan fullt öfverens, dels att Rudbeckius utgaf privilegieboken. Ty
af-bräcken i kyrkans och kyrkomännens inkomster och i ali synnerhet de
olagliga förminskningarna inneburo verkliga hinder i det religiösa, sedliga och
kulturella framstegsarbetet.
3 Uttalandet utgjorde en långsökt tillämpning af texten: Samuel
t>37ggde Herranom ett altare. »Alltså skall ock en rättsinnig öfverhet icke
rifva ned Herrans altare, icke rifva ned kyrkor och skolor, hvilket sker när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
