Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 5. Prästernas arbetsvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
B. RUD. HALL
öfverallt att vara nitiska i sin kontrollerande verksamhet; prostarna
göra årliga visitationsresor och många sona sin förseelse t. ex.
med böter eller i anslutning till KO, till KO-förslaget och till
föl-följande synodalbeslut i Västerås (1629): »Medan sådant är en
olide-lig synd . . . skola . . . predikanterna efter kyrkoordningen
sådana tröga åhörare ingen kristendomstjänst dem bevisa: . . .
inte begrafva deras döda, inte deras kyrkegångshustrur i kyrkan
intaga, ej heller viga deras söner eller döttrar, ej heller besöka deras
sjuka, inte kristna eller döpa deras barn, ej heller tillåta dem gå
till H[errans] nattvard, till dess de ali sin rättighet utgöra eller
förskaffa sig vissa löftesmän».1
Ett sådant välbehöfligt stöd och uppmuntran gifva kapitulares
ofta äfven åt de obefordrade prästerna. Ej sällan få dessa förena
skolsyssla med prästerlig tjänstgöring, och vissa lättnader kan man
observera i deras från fordom så betryckta ställning. Det torde
också hafva gifvits flera exempel på att kyrkoherdar och
kapitulares utan knot afstått från inkomster blott för att möjliggöra
nödvändig pastoratsklyfning eller för att få »sittande kaplan» i
en del af pastoratet. Så hade ju under gymnasiets
grundläggnings-dagar kapitelsmedlemmar, ur hvilkas led kyrkoherdarna i de största
pastoraten oftast hämtades, låtit den ringa lönen åt två lärare
delas mellan tre eller fyra, enär detta (länge) var den enda
möjligheten för skolutvidgning. I sin egenskap af kyrkoherdar hade de
visserligen kommit längre bort från den närmaste omgifningen
kring biskopen, hvilken ju gaf stora offer och fordrade stora offer,
men helt torde icke de goda lärdomarna från Västerås-tiden och
från de årliga synoderna förflyktigat, helst som de nu på närmare
Skall stå en söndag i vapenhuset och hans sak publiceras; VDA: Rättviks
förs. Å andra sidan klaga nog ock prästerna (liksom äfven änkorna) stundom
oskäligt högt öfver sin nöd. Jfr t. ex. Chalcanders två bönebref (Skrifvelser
. . . från Barkarö, RA) med MunckTELL, I, s. 171, rörande hans förmögenhet.
1 N 1910, n:o 20; VDP 1639 9/6, AI9. Präster straffades ej sällan
för att de ej med tillräckligt nit tillhöllo församlingsborna att underhälla
kyrkan eller t. ex. sina respektive delar af kyrkogårdsmuren. Så tilltalades
pastor i Orsa vid Visitation 1631 16/3 för att det »stod illa till i kyrkan»,
hvaremot det i Älfdalen tre dagar tidigare »med räkenskapen, kyrkan,
prästgården etc. stod allt väl och vackert till». Om kyrkans omvårdnad talar
biskopen ingående i Tacksäyelsepredikan 1637 (t. ex. s. C3, v:o o. f.),
hvarjämte ett snart tjugoårigt kostbart reparationsarbete å domkyrkan var som
en enda lång förmaning. Till detta domkyrkans iståndsättande, dess
förseende med koppartak etc. åtgick en synnerligen stor del af det stångjärn och
den koppar, som »syndare» fingo böta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
