Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - B. Rud. Hall. Den kyrkliga folkuppfostran i Joh. Rudbeckii stift - Allmänna delen - III. Sekundära fostrings- och undervisningsorgan inom kyrkan eller under dess inspektion - 6. Klockare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N KYRKLIGA FOLKUPPFOSTRAN I JOH. RUDBECKII STIFT I c; 7
när dessa ämnen förbjudits i ifrågavarande skolor (i SO 1571),
och på samma sätt arbetade sig nu i större landsförsamlingar fram
en motsvarighet till de medeltida stadsskolorna, de där ej sällan
gåfvo undervisning i latin åt ett urval elever (bland dem, som något
eller några år åtnjutit undervisning i kristendom och
modersmåls-ämnen).1 De många skolkande latinalumnernas olagliga
undervisning här och där i socknarna visade huru stort behofvet var af
rikare tillfällen till en högre och bättre undervisning.
Många statuter hade framhållit det omöjliga i att kunna
undervisa andra klart och redigt i det, som man icke själf ordentligt
lärt sig. Detta hade inryckts t. ex. i Lippes KO 1571, Sveriges
s. å. samt KO-förslaget 1619.2 Kaplaner, diakoner och
trivialskoleelever hade ordentligt fått inhämta »kristendomens
hufvudstycket). Åtminstone de som studerat länge hade därjämte fått en
grundlig öfning att uppläsa och utlägga Guds ord, att undervisa
och förhöra, att sjunga psalmer och mässa. Så ansåg kyrkan dessa
grupper vara de lämpligaste att blifva klockare och barnalärare.
Emellertid höll sig det gamla oskolade klockarsläktet segt
kvar mångenstädes (t. ex. till följd af pastors eller församlingens
efterblifvenhet). Efter hand hade läsfärdighet uppställts såsom
en nödvändig förutsättning för god kristendomskunskap,
eventuellt äfven för det dagliga lifvet. Af tillfällena att få lära katekes
och läsning begagnade sig vissa oskolade klockare och
klockar-aspiranter och kunde därför biträda vid undervisningen. Bland
andra ställde Palladius och Resen inga kraf å lärd examen för
den Degn, som skulle undervisa »långt ifrån köpstäderna».
Pommerns KO 1563 önskade oskolade klockare i mindre församlingar,
medan den begärde prästerliga klockare i de större. Och då
Sachsens KO 1580 förordnade om undervisning i hvarje församling
t. o. m. hvarje söckendag (alltså »folkskola»), måste också olärda
klockare hafva beräknats medverka. Äfven i flertalet statuters
1 Flera stora socknar i Västerås’ stift förvärfvade sig efter hand ett
slags ordnad latinundervisniug. Jfr afd. Undervisningen, undersöku. om
Småläroverken samt Valda aktst., s. 155 o. f.
2 Vormbaum, I, s. 223; de svenska, a. a., s. 156, 549. Ett århundrade
senare önskar »pedagogus» i Fellingsbro en prästvigd klockare, då ju
»klockareämbetet är att informera ungdom, det en präst mycket bättre kan
åstadkomma än en annan olärd■>. VDP 1683 i8’4, § 13. Tydligen föranleder denna
åskådning den länge kvarstående skyldigheten för präster att utlägga
katekesstyckena i folkskolan, hvaremot dennas lärare väsentligen endast skulle
■ inprägla och förhöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
