Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karI. ix:s förmenta kalvinism
-243
mästare, aulae magister. — Han åtnjöt äfven Erik XIV:s
förtroende och användes af honom i utländska beskickningar. Men något
spår af hans deltagande i de kalvinska sträfvandena under denne
konungs regering har förf. icke funnit, ej heller att han stått i någon
oppositionell eller separatistisk ställning till den svenska, lutherska
kyrkan. Att han i lika hög grad som Burreus haft en rent kalvinsk
åskådning anser förf. däremot högst sannolikt. En annan i detta
sammanhang icke intresselös fråga är, om han varit medveten om
differenserna mellan luthersk och kalvinsk uppfattning. Hans
neutrala hållning synes närmast peka på att så icke varit fallet
och att han i hvarje fall icke varit djupare engagerad i dessa
motsatser. Resultatet af förf :s undersökning af hertigens förhållande till
Herboville blir, att någon direkt påverkan i kalvinsk riktning icke
kan konstateras. Att en sådan likväl kan ha ägt rum och betydt
något för utvecklingen af hans teologiska ståndpunkt, kan naturligen
på grund däraf icke bestridas. Det är väl tvärtom sannolikt, att
hertigen lärt sig se på Calvin med samma ögon, som hans lärare
ända från barnaåren och en af hans främsta förtroendemän, hvilken
var anhängare och beundrare af den store reformatorn i Genève.
När hertigen så kraftigt reagerade mot fördömandet af kalvinisterna
i Uppsala mötes beslut, kan det bl. a. hafva varit barndomsintryck,
som inverkat. Men däraf följer icke, att Herboville förmått införa
sin discipel i motsatsen mellan lutherdom och kalvinism; han har
säkerligen icke under visat i teologi. — Den sympati han kan ha
uppväckt för Calvin behöfver på intet vis ha ställt Luther i skuggan.
För öfrigt behöfva vi icke för denna period af hertigens lif
nöja oss med förmodanden rörande hans teologiska och
konfessionella ståndpunkt. Det föreligger ett positivt uttalande härom
från hans egen mun. Det är det bekanta bref, han i jan. 1575
lät afgå till biskop Nils i Strängnäs med anledning af hans broders
påbörjade kyrkliga reformsträfvänden. I detta uppmanar hertigen
biskopen att för att förekomma ali kättersk lära och påfvens dikt
och påfund blifva vid den lära, som i hertigens faders tid blifvit
bekänd och predikad i riket. Han framhåller vidare, att »efter
detta riket hafver mestadels regulerat sig uti kyrkans ordning
efter Wittenbergs kyrka, synnerligen hållit sig vid den lära,
hogt-berömde och lärde salige d. Luther och Philippus hafva uti sina
skrifter författat, så vore det rådligt och nyttigt, att I icke låten
Eder därifrån vända» . . . Detta bref är af synnerligt intresse,
därför att det ger oss en fast utgångspunkt för den undersökning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
