Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karI. ix:s förmenta kalvinism
-55
stadgar, utan evangelium. Och vill man veta hvad evangelium
är, så kan ingen lära oss det bättre än Herren Jesus Kristus själf.
Det är att predika om syndernas förlåtelse uti hans namn och att
man därtill predikar bättring. — På annat sätt bestämmes ej den
kristliga lära, som skall förkunnas i de svenska församlingarna.
Den enda af reformationens i teologiskt konfessionellt hänseende
afgörande hufvudskrfter, som här nämnes, är-—Melanchtons Loci
communes, och detta i det sammanhanget, att han uppmanar
predikanten att imderstundom behandla någon »artikel j
Cate-chismo» och då utlägga denna »effter thet sätt som in Locis
com-munibus Philippi, eher vthi then för swenskade Margarita
theo-logica föregiffuit är ». — Denna Margarita theologica, hvars svenska
öfversättning är utgifven af Erik Falck år 1558 under titeln:
»Een kort vijsning om några aff the förnemligaste Articlar j then
Christeligha Läron» [Schück, Sv. litt. hist. I, 1890, s. 5; 6], utgör
en bearbetning af Loci och är författad af en bekant luthersk
skolman och teolog af den äldre generationen, Johan Spangenberg
(1484—1550. PRE3). Af den latinska upplagan af år 1550 att
döma, bygger den på Loci i någon af dess senare gestalter. Den
upptager nämligen en hel rad artiklar, som ej förekomma i Loci
i dess ursprungliga gestalt från 1521, men väl i dess senare, såsom
t. ex. de deo, de creatione m. fi. I nattvardsläran ansluter den sig
uppenbart till Melanchtons ordasätt och formuleringar.
Att kyrkoordningen detta oaktadt bestämdt vill häfda den
lutherska reformationens ståndpunkt framgår bl. a. af den polemik
mot tvenne fronter, som föres i förordet: mot de påfviske å ena
sidan och mot svärmarna, vederdöparna, zwinglianerna och
kalvinisterna å andra. Men liksom det i Västeråsbeslutet ansågs
tillräckligt att fastslå, att Guds ord skalle rent predikas,
för att angifva den reformatoriska ståndpunkten, så nöjer man
sig ännu så sent som 1571 att hänvisa till evangeliet, Kristus själf
och en predikan om syndernas förlåtelse och bättring, när man
skall fastställa den kristna lärans innehåll. Man rekommenderar
dessutom åt prästerna att vid sin utläggning af hufvudpunkterna
af katekesens framställning följa Melanchton i hans Loci och en
bearbetning och sammanfattning af dessa i svensk gestalt och
detta vid en tidpunkt, då de lutherska teologerna i Tyskland i sina
»Corpora doctrinae» omsorgsfullt uteslöto skrifter af Melanchton
med undantag för C. A. 1530 och apologien.
Augsburgska bekännelsen nämnes icke i vår första kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
