Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o
otto s. holmdahl
traditionella uppfattningen af Karls ståndpunkt såsom i grund och
botten kalvinsk för att man skulle kunna bygga på deras omdömen.
Norlin ansluter sig åtminstone helt redan inledningsvis till denna
och utgår från att Karl medvetet arbetade på att föra sin kyrka
öfver åt den reformerta riktningen. Min opposition mot
Annerstedt^ omdöme gäller dess allmänna formulering och hvilar på
de allmänna grunder, jag tidigare anfört, enligt hvilka det
öfverhufvud torde kunna betecknas såsom oberättigadt att på
grundval af ett liturgiskt formulär finna bevis för »en anslutning till
kalvinsk uppfattning».
På Karls skrift svarade prästerskapet med att afvisa hans förslag
såsom innehållande flera af kalvinisternas farliga meningar. Det
är på en punkt i Karls svar härpå, som jag i detta sammanhang
vill hänvisa. Han säger sig trotsa prästerskapet att bevisa
beskyllningen för kalvinism, ty hvarken af Calvin eller Luther har
han anfört ett ord, utan blott af de fyra evangelisterna och af Paulus,
och vid Kristi ord vill han stadigt hålla sig och bekänna det till
sin dödsstund. Hvarken åt Luther eller Calvin är han sinnad
gifva vitsord framför skriften, dess ostympade ord betyda mer än
någon människas, hvem hon än vore och hvar det än gjordt vore,
vare sig i Augsburg eller Uppsala (Annerstedt, s. 98). Vid flera
tillfällen ha vi liknande uttalanden från Karl. Att dessa icke gjorde
något intryck på prästerskapet vid sidan om Karls faktiska
afvikelser från luthersk ortodox teologi är ju icke att undra på, och
han får mottaga den i och för sig mycket riktiga invändningen, att
äfven för kätterska meningar brukar skriftens auktoritet påropas.
Och dock synes det mig, som om vi i ett dylikt uttalande af Karl
hafva ett expressivt uttryck för hans faktiska själfständiga
ställning till och oberoende af de vid denna tid så oerhördt skarpt och
i minsta detalj fixerade, konfessionella skiljelinjerna. Det synes
mig att döma af Karls hela hållning i denna strid alldeles uteslutet
att fatta en dylik deklaration från hans sida som ett försök att dölja
eller motivera en medveten anslutning till eller beroende af
kalvinsk åskådning.
Karls själfständighet i förhållande till de konfessionella
partierna bottnade otvifvelaktigt i den grundsats, hans sist anförda
uttalande häfdar. Guds rena ord var för Karl den enda och högsta
auktoriteten; för hans motståndare var denna de lutherska
bekännelseskrifterna och den på grundval af dessa utvecklade ortodoxa
teologien. Detta Karls åberopande af skriften såsom afgörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
