Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl ix:s förmenta kalvinism 2 59
läget fore 1593 — något som hittills i litteraturen så godt som
totalt förbisetts — och dessa likaledes föra oss tillbaka till Melanchton
och hans lärotyp, så synes det mig redan härigenom vara
ådagalagdt, att Karls teologiska ståndpunkt icke kan betecknas som
kalvinsk, utan måste karakteriseras såsom vi förut gjort det:
luthersk af Melanchtonsk och filippistisk typ.
Det slutliga och enligt min uppfattning fullkomligt afgörande
beviset härför finner man vid en jämförelse mellan Karls
framställning af nattvardsläran i dess helhet och den kalvinska, alltså
just på den punkt, som utgjort det främsta stödet för den
traditionella karakteristiken af Karl som kalvinist. Jag hänvisar till den
föregående utförliga redogörelsen för Karls framställning af
nattvardsläran. Det framgår af denna, att han tager afstånd ifrån
icke blott den extremt lutherska, utan också den genuint
kalvinska utformningen af denna. Det som var utmärkande för denna
senare var hvad man med ett modernt uttryck skulle kunna kalla
dess naturartadt mystiska drag. Calvin knyter lika afgjordt som
Luther nattvardens nytta till »Kristi lekamen och blod». Det är
krafter från Kristi i himmelen inneslutna, förklarade mänskliga
natur, från hans himmelska lekamen, som strömma den troende
till mötes i nattvarden; den troende blir genom den helige Ande
upplyftad till Kristi förklarade lekamen i himmelen och blir
förenad med denna. Nattvarden medför en gemenskap med Kristi
lekamen och blod, ej blott med Kristus, fattad som person och
ande. Tanken på nattvarden såsom härigenom innehållande en
odödlighetsspis, hvilken mera tillfälligtvis, i polemiskt syfte, äfven
förekommer hos Luther, intager också en framskjuten plats.
Detta allt är typiskt kalvinska tankar om nattvarden (Loofs,
s. 890 f.), de behärska genomgående de rent kalvinska
bekännelseskrifterna och de hafva, hvilket i detta sammanhang är af
särskildt intresse, satt sina tydliga spår äfven i
Heidelberger-katekesens framställning om nattvarden (Tschackert, s. 433).
Af denna naturartadt mystiska och, i lika hög grad som den
extremt lutherska, utanför en evangeliskt fattad sakramentsläras
ram fallande, skolastiskt utformade tankegång har jag icke
kunnat finna ens det minsta spår eller den svagaste antydan i Karls
ofvan refererade framställning om nattvarden. Och detta synes
mig också gälla om Karls katekes och hans Sanfärdigh
Vnder-wijsning . . . om H. J. Christi Natward. Vi ha sett, huru äfven
Karl med förkärlek om nattvarden använder det bibliska uttryc-
20 — 1810s. Kyrkohist. Årsskrift 1919.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
