Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Otto S. Holmdahl. Karl IX:s förmenta kalvinism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karl lx:s förmenta kalvinism
2 7.3
lämnades till prästerskapet, men var ställd till rådet, heter det
med anledning af de beskyllningar för kalvinism, som från
prästerligt håll ånyo framkastats vid kröningsriksdagen föregående år:
då hade den gapat och ropat mest, som minst visste; det tycktes
vara nog att hafva vistats två eller tre år i Tyskland för att gälla
som ett ljus, alldeles som skulle allt vara sant, som där sades eller
gjordes (Annerstedt, s. 198). — Vid sistnämnda riksdag heter
det i en Karls skrifvelse till adeln, att enligt hans uppfattning denna
stod liksom han på reformationens rena grund, från hvilken
prästerna affallit genom anslutning till ubikvitistiska villfarelser,
hvilket väl kunde göra en fortsatt reformation nödig. Men, säger
han, efter ali religionsändring är farlig och Gud allena regerar öfver
människans samvete och han i sina skrifter fått uttala sin mening,
vill han låta det blifva enligt det tyska ordspråket: Was ich nicht
bessern kann, das will ich lassen, wie ich’s kann. — Och i ett svar
till prästerskapet vid samma riksdag förekommer följande, delvis
redan återgifna passus: Han ville bedja Gud om nåd att motstå
alla kättare, vare sig papister eller andra, om de icke hafva sin
grund i skriften. Det vore en orättfärdighet af prästerskapet att
säga, att i hans böcker några villfarande och kalvinistiska meningar
försvarades, ty de voro grundade på Guds ord allena och i dem
funnes ingen villfarelse, utan sanningen själf, så klar som dagen,
och de hade ej heller förmått att med Guds ord vederlägga dem.
Tvärtom vore det just de som affallit från sanningen och antagit
påfvens falska lära och Jacobi Andreae ubikvitet, hvilket han vore
villig att bevisa (Ibm s. 178 f.).
Detta är Karls egna omdömen om sin egen och sina
motståndares teologiska ståndpunkt. Han hade rätt så till vida, som det
faktiskt var nya dogmer både i fråga om ubikviteten och
nattvarden, som den lutherska ortodoxien i konkordieformeln
kodifierat, och som prästerskapet möt honom förfäktade. Han hade
otvifvelaktigt rätt också så till vida, som han själf hade ställt sig
på den gammalkyrkliga kristologiska dogmens grund gentemot
denna nyhet och framfört en bibliskt enklare, kring de
reformatoriska hufvudtankarna mera koncentrerad, mera afgjordt
evangelisk nattvardslära än hans motståndare. Men hade han också
rätt däri, att prästerskapets lutherskt ortodoxa ståndpunkt
innebar ett affall från en tidigare intagen mera reformatorisk
utgångspunkt? Säkerligen icke. Det konfessionella och teologiska läget
i Sverige före 1593 var säkerligen ännu så outveckladt och odiffe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
