Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska missionen bland lapp arne 7,2 "J
själfva upptecknat sin »gudalära». Man bör emellertid akta sig
för att draga för vidtgående slutsatser af dem. »Gudaläran»
har varit särdeles olika i skilda trakter; icke ens hos alla personer
i samma trakt har den varit densamma, och lapparne ha aldrig
försökt att sätta sina religiösa föreställningar i system. I de
svenska litterära källorna (till de förut omnämnda komma uppgifter
i O. Rudbeck’s »Atlantica» II, vidare i P. Högsteöm’s förut
citerade »Beskrifning etc.» och P. Fjellström’s »Kort berättelse
om lapparnas björna-fänge», tr. 1755) möta ej många gudanamn
vid talet om lapparnes religion; i de senare norska (eller
norskdanska) möter oss däremot en myllrande mångfald af andemakter
— det är nåidernas utsagor om trum-tecknens betydelse, som
här gå igen. För den vanlige lappen flöto emellertid dessa »gudar»
på det hela taget samman. En uppräkning af dem kan i detta
sammanhang undvaras, och endast några reflexioner af mera
allmänt principiell art synas vara af nöden.
I den äldsta lappska forntid, som forskningen låter oss med
större säkerhet skönja, hade lapparne ännu icke blifvit verkliga
nomader, som företrädesvis lefde af sina renhjordars afkastning,
utan lifnärde sig ännu hufudsakligen eller uteslutande af hvad
fiske och jakt kunde gifva. Att schamanismen liksom åtskilliga
rituella seder vid födelse och begrafning samt tro på de dödas lif
under jorden redan då ingingo i lapparnes religion, lider intet
tvifvel och bestyrkes af det faktum, att gamla världens arktiska
jägarstammar alla känna dessa moment, utan att något som helst
antyder, att de fått dem genom lån utifrån.1 En märklig kvarlefva
af jägarstadiet och dess religion är också bjömfesten, bestående
af en mängd ceremonier och sånger, som inledde och beledsagade
björnens jakt och ätande; björnen, de nordliga trakternas
starkaste, klokaste och för jägaren farligaste djur, uppfattades af
lapparne liksom af de andra arktiska folken som ett heligt djur,
hvars vrede man på detta sätt ville blidka och för framtiden afvärja.
Både 1600- och 1700-talets källor lämna utförliga beskrifningar
af denna företeelse, som för öfrigt i vissa trakter lefvat kvar nästan
till våra dagar, om också i bleknad gestalt. — Att sedan
nomad-lifvet med dess omsorg om renarna måste afspegla sig i religionen,
är en själfklar sak; men intressant är därvidlag, att uttrycken i
vidsträckt omfattning lånats från en jordbruksreligions frukt -
1 Jfr K. B. Wiklund i Ymer 1912, s. 98 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
