Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Rurik Holm. Den svenska missionen bland lapparne och dess möte med lapparnes religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska missionen bland lapp arne
7,2 "J
mig obestridligt, att på det här ifrågavarande området dess
inflytande röjes i den mer pedagogiska och individualiserande riktning,
som den lappska missionen under århundradets förra hälft frhöll.1
Undervisningen blef hufvudsaken: år 1723 utfärdades en kunglig
förordning om »lappländarnes flitigare undervisande i
kristendomen och skolors inrättande där i orten»; det föreskrefs, att alla
lappmarkspräster skulle vara kunnige i lappska språket; vid hvarje
hufvudkyrka i Lappland skulle en skola upprättas; lappska böcker
skulle tryckas på offentlig bekostnad; visitationer skulle flitigt
hållas; ej minst viktigt i sedligt hänseende var, att
brännvinsförsäljning vid marknaderna förbjöds. Den 173g tillsatta direktionen
för Lappmarkens ecklesiastikverk, som ägde bestånd intill 1801,
utvecklade, med stöd af betydliga penningmedel, en omfattande
verksamhet, och åtskilliga landshöfdingar och superintendenter i
Norrland främjade nitiskt kulturarbetet här uppe. Af särskild
betydelse blef det, att på 1760-talet några missionärer tillsattes,
som fingo i uppdrag att resa omkring i församlingarna och
undervisa lapparne i deras hem. Det var i denna verksamhet som
framför andra Per Högström och Per Fjellström gjorde en
oförglöm-melig insats i lapparnes utveckling. Vid 1700-talets slut hade detta
arbete verkat i sådan omfattning och till sådant djup, att det då
icke torde ha funnits någon väsentligare skillnad mellan lapparne
och de med dem likställda svenskarnes inre kultur. Den gamla
schamanismen släppte dock endast långsamt sitt grepp om lapparne.
Så synnerligen lång tid har icke förflutit sedan trolltrummorna
flitigt, om ock i största hemlighet, rådfrågades. Egendomligt nog
ha de bibehållit sig längst, ända fram emot midten af 1800-talet,
i de sydligare lappmarkerna, där lapparne dock stått i mer intim
beröring med svenskarne än längre norrut. Säkerligen är det
Tornæus’ och Tuderus’ verksamhet, som uppe i norr gifvit
kristendom och kultur djupare fäste.
Men 1800-talet förtäljer ej endast, hur spåren af lapparnes
»afgudiska väsen» sopats bort, hur seitar och trolltrummor mist
sin religiösa betydelse för dem och i stället samlats i museerna, hur
trollkarlarne och deras underverk flyttat ur lifvet in i sagor och
sägner; det berättar icke blott, hur lapparnes andliga utveckling
fortgått på den under de föregående århundradena lagda grunden.
Det märkligaste, som 1800-talet har att berätta i lapparnes and-
1 Dess yttre förlopp är på ett uttömmande sätt framlagdt i E Haller,
Svenska kyrkans mission i Lappmarken under frihetstiden (Sthlm 1896).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
