Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Gottfrid Carlsson. Anteckningar om ett par svenska helgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34°
meddelanden och aktstycken.
och lion visade sitt intresse för den unge fränden bl. a. genom
att vid ett tillfälle ta herr Svante i upptuktelse för att han tagit
sonen ur den skola, där han en tid erhållit undervisning.1 Det
var nu också hon, som på hösten 1502 å marskens vägnar
fullgjorde det löfte, denne i sin sjukdom gjort sankt Karlung, och
vallfärdade till Karlungskirkia.2
Andra medeltida underrättelser om Karlungskulten synas
icke vara bevarade. Dess historia slutar emellertid icke med
reformationen. Den underbara seghet, med hvilken de katolska
bruken särskildt i mera aflägsna bygder iakttogos långt efter
den nya lärans officiella införande, illustreras pä ett slående
sätt af den dyrkan, som ännu inemot midten af 1600-talet
ägnades helgonet i Karlskyrka. Då den nitiske ärkebiskopen
Laurentius Paulinus Gothus i febr. 1641 i samband med Visitation
i det närbelägna Estuna besökte Karlskyrka, gjorde han en
smärtsam upptäckt. Utanför kyrkan fann han en källa benämnd
Karls (o: Karlungs) källa, med hvilken, efter hvad han erfor,
»mycken vidskepelse» ännu brukades. Somliga plägade däri
offra penningar, andra togo vatten därur, »hållande det vara
godt för allt ondt». Inne i kyrkan mötte honom en ännu
vederstyggligare syn. Utom kvarvarande spår af Mariadyrkan —
framme i högkoret fanns ett Mariabeläte, under hvilket stod
skrifvet: »Help Maria» — fanns där ett skrin, »uti hvilket en
mans ben, benämnd Karlung, lågo, hvilka de för afgud dyrkat
hafva.» Till sin sorg försporde ärkebiskopen, att »afguden»
fortfarande dyrkades en gång om aret — han hade sålunda en
bestämd firningsdag, utan tvifvel i öfverensstämmelse med
medeltida tradition. Den af ärkebiskopen gjorda upptäckten
föranledde några dagar senare ett inkvisitoriskt förhör med den
stackars kyrkoherden i Söderby, som närmast bar ansvaret —
Karlskyrka var nu annex under Söderby — och med öfriga
präster i pastoratet. På ärkebiskopens fråga, om de inte sökt
hindra styggelsen, svarade de, att de visserligen gjort detta
1 »Undrar mik ok ganzke storliga, hwi tw haffwer Sten lylla fran skola,
forti lian war boos en dande man; rädes iac storliga, ad thet varder honom
til stoor skade, ad tw haffuer honom liema när tig, forti han är nw i sin
bezte tyrne, som han skwlle taga lärdom til sig.» Densamma till densamme,
30 juli 1500. Ibid. Jfr Carlsson, Hemming Gadh, s. 247.
2 »lac for til saticte Karlungh, som tw visthe for tigh loffwad var.»
Dens. till dens., Sko kloster 27 nov. 1502. Ibid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
