Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Nya arbeten i svensk kyrkohistoria. Af Hj. H—t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
litter aturöfversikter
Knut B. westman: Reformationens genombrottsår i Sverige,
Stockholm. Svenska kyrkans Diakonistyrelses bokförlag 1918,
XV + 462 s., kr. 12. —
Det är Westmans hittills omfångsrikaste vetenskapliga arbete.
Det begynner med en kortare öfversikt öfver den allmänkyrkliga
senmedeltiden och reformationen intill 1527 på tre ark.
Hufvud-intresset faller här på slutsidorna om de evangeliska områdena
vid Östersjöns kuster; särskildt Preussens betydelse för vissa
moment i den svenska reformationshistorien kan förf. vid
behandlingen af den senare ställa i ny belysning. Denna allmänna
inledning verkar dock något kompendieartad och träder helt i
skuggan för den särskilda inledningen om den svenska kyrkan vid
medeltidens slut, varåt nära 100 sidor ägnas. Den representerar
ensamt för sig en afrundad primärstudie af högt värde, med
skarpsinniga iakttagelser och analyser både af den svenska
kyrkopolitiken i dess balanserande mellan den kungliga danska och
den nationella svenska och af det inre kyrkliga lifvet i Sverige.
I sistnämnda afseende skankes bl. a. ökad kunskap om
munkordnarnas utveckling och de faktorer, som bidrogo att i Sverige
lamslå deras kraft vid nyare tidens inbrott. Birgittas religiösa
egenart och hennes skapelses tillbakavikande därifrån tecknas
klart. Fromhetslifvet får öfverhufvud ny belysning. Äfven om
förf. upprepade gånger erinrar om framställningens preliminära
art, därigenom att de nödvändigaste primärforskningarna inom
den svenska senmedeltida kyrkohistorien allt fort fattas, kan den
helt visst betecknas som vägrödjande. Denna afdelning slutar
förf. med en skildring af den dramatiska politiska krisen 1516—
1523, där man bl. a. stannar inför det myckna nya, som
forskningen frambragt om de diplomatiska förhandlingarna i kurian.
Intressant är att jämföra Westmans fördelning af ansvaret mellan
de medspelande i Stockholms blodbad med E. HILDEBRANDS
artikel »Dokumenter till Stockholms blodbads förhistoria» i
Historisk Tidskrift 1918, hft. 2.
När förf. kommer till hufvudafdelningen, reformationens
historia i Sverige 1521—27, blir det ej lika lätt som inom
senmedeltiden att få fram nya resultat. Denna tid är ju redan
med särskild grundlighet genomplöjd af en rad af våra främsta
forskare, från Reuterdahl och Anjou fram till Emil Hildebrand;
äfven utlänningar såsom tysken Weidling och den franske
katoliken Martin ha här kommit med förtjänstfulla arbeten. Mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
