Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - En diplomatisk-kartografisk omstörtning af härskande meningar? Af Hj. H—t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar och granskningar 38 7
lornas trogna återgifvande af originalen. Som bekant
förstördes papyrusrullar lättare och värst vid början och slutet. I
vissa Bremen-urkunder ha också uppenbarligen adressatens och
framför allt påfvens namn gått till spillo. Afskrifvarna sökte
efter bästa förmåga återställa dessa namn, men kunde här med
sitt bristfälliga historiska vetande ej alltid undgå misstag. En
gång ha afskrifvarna t. o. m. råkat att sammanföra fragmenten
af två olika skadade bullor till en. Det är genom dessa
ofrivilliga misstag, som innehållet i några af Hannover-originalen
tyckes absolut påvisa bullornas oäkthet.
Af de ytterligare bevis för urkundernas äkthet, som Peitz
anför, skall här blott ett antydas. Det gäller åter den
mångomtalade folklistan, Den utmärkte skildraren af
Hamburg-Bre-mens historia, Adam af Bremen, skref sitt berömda verk på
1070-talet och gaf däri på grundval af konung Sven Estridsens
upplysningar sina landsmän den första närmre redogörelsen för
de geografiska upptäckterna i höga Norden, bl. a. Island och
Grönland. Adam har här latiniserade namnformer för isländare,
grönländare, skridfinnar etc. Likaså Innocentius II i sitt
ofvannämnda utslag till Hamburgs förmån gent emot Lund 1133.
Om nu förfalskare omkring 1100 inskjutit folklistan i
påfveur-kunder från 800-talet, så skulle de enligt ali rimlighet också ha
användt latiniserade namn. Men så är icke fallet i de
»inter-polerade» eller »förfalskade» bullorna från 800-talet. Gregorius
IV:s bulla 832 använder väl latinska former för t. ex.
danskarna; men den fortsätter med de gammalhögtyska formerna
Is-landon, Gronlandon, Scridevindun. Samma ordformer har
Nikolaus I:s bulla 864 och den kortare, enligt Peitz äkta, B-formen
af »Vita Anskarii». Är det väl möjligt, att förfalskare
omkring 1100 haft tillräcklig filologisk bildning för att rekonstruera
en sådan ålderdomlighet? Tyder icke denna språkform för
Island etc. bredvid den latinska för Danmark etc. på, att Island
och Grönland på 830—860-talen så nyss blifvit kända, att ännu
ingen litterär, d. v. s. latinsk form hunnit vinna fasthet? —
Peitz tror sig nu också finna, huru variationerna i urkundernas
folklista i fortsättningen på det närmaste smyger sig till
missionens faktiska framåtskridande eller tillbakagång i Nordöstra
Europa; en förfalskare omkring 1100 skulle knappast kunnat
så väl inpassa uppdiktade listor i den historiska
utvecklingsgångens svängningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
