Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - I. Lehnbergs predikan i samtidens omdöme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
öfvertygelse grundad böjelse för det rätta och goda: förståndet måste således
upplysas, innan viljan kan böjas: detta var hans Dogmatik, detta hans Tro:
en Tro, den lian ock fann den Heliga Skrift kraftigt yrka. Det var honom
derföre icke möjligt att framställa en lärosats, hvaraf ingenting följde. Tron
bör lysa i gerningar: Dogmatiken genom Moralen.»
Lindblom anser alltså, att det nya i Lehnbergs predikokonst
ligger i förening af förstånds- och känslomotiv, detta i motsats
mot den föregående tidens dogmatiserande intellektualism. I
hvad mån denna karakteristik kan vara riktig, är något, hvartill
vi i det följande torde få återkomma.
Emellertid är det i dessa minnestal öfver Lehnberg en sak,
som särskildt bör antecknas, och som äfven från andra håll är
bevittnad som ett faktum, nämligen att Lehnberg som predikant
åtnjutit en snart sagdt enastående popularitet. Här anförda
omdömen om Lehnberg från personer på samhällets höjder beteckna
icke endast enstaka kotterier af estetiska akademici eller olika
teologiska skolor, utan de äro uttryck för opinionen inom mäktiga
samhällslager, äfven 0111 det är vanskligt att afgöra, hur a djupt ned
i samhället de sträckt sig. Om Lehnbergs popularitet som
predikant vittna dessa ord af Lindblom: »så länge han tillhörde
Stockholm, var ingen kyrka nog rymlig, när han predikade; mail var
då i fara att qväfvas af trängseln; portarne måste tillslutas för den
folkström, som utifrån arbetade emot dem». Denna hans
ostridiga popularitet som predikant visar alltså, att nyss citerade
omdömen äro uttryck för en vidtgående opinion inom den dåtida
generationen. Den publik, som samlats omkring Lehnbergs
predikstol, tecknas av Lindblom med följande ord:
»Det tillopp, hvaraf Lehnberg kunde berömma sig, var icke af den
tanklösa hopen. Nej, J, som icke tron möjligt, att snille, smak, odling, philosophi,
någonsin varit annat än religionsförakt, J, som ifren mot de förnämares
nöjen, tidsfördrif, lustbarheter, ocli kallen slumret och oförståndet enfaldighet
i Christo — hvad tron J, att Lehnberg predikar, när J sen honom i lika mängd
och med lika förtjusning omgifven af de förnämsta i staden som af de ringaste:
af de största snillen, de djupaste tänkare, de gladaste omgäuges-menniskor,
lika uppmärksamme, lika allvarlige, lika rörde som de enfaldigaste och
torftigaste? Tron J, att det är af misshag för Religionen, som Templen stå
öde, så kommen ocli se de Förnäma och Philosopherna omkring en Prest. Hafven
J ofta med harm sett trängseln af vagnar kring Skådespelshuset, så närmen
Er några steg fram i sjelfva dess granskap, och finnen i dag en icke mindre
trängsel, kanhända af samma vagnar, omkring en kyrka. Lehnberg har lockat
sjelfva det fina vettet, den utsökta smaken, de odlade sederna, börden, rikedomen,
ungdomen, fägringen, prakten, flyktigheten och fåfängan, om J viljen, att älska
Religionen och att begärligt höra Guds ord.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
