Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - II. Den historiska miljön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS LEHNP.ERG SOM EREDIKANT
17
upptar tvenne nog så olika uppfattningar. Abraham Petterssons
beroende af upplysningen ses både på formen och innehållet i hans
predikan. I afseende på formen däruti, att han gärna använder
den wolffska filosofiens deduktions- och definitionsmetod, så som
särskildt har påpekats af Dellner1, till hvars arbete hänvisas.
I fråga om innehållet är det den tidigare upplysningens allmänna
synpunkter, hvarmed Abraham Pettersson opererar. Då denna
punkt är ägnad gifva en viss inblick i den förgustavianska tidens
religiösa läge och dess homiletiska prestationer, är det skäl något
dröja härvid.
När Abraham Pettersson skall homiletiskt behandla
treenighetsläran, bevisas denna dogms sanning med tvenne argument,
nämligen dels förnuftet, dels uppenbarelsen. Men uppenbarelsen
innehåller mera än förnuftet: dess hemligheter, såsom
treenigheten, strida därför icke mot förnuftet, utan gå allenast utanför
och öfver detsamma: »Alle hemligheter, i Guds ord uppenbarade,
äro obegriplige, men äro likwäl sådane, at de kunna tros; ty de
strida icke emot, utan gå öfwer förnuftet. —■ Gud har gifvvit oss
både förnuftet och Bibelen; men Gud kan wäl hafwa sagt oss mer i
Bibelen, än wi kunna weta af förnuftet.» — Likaså är den
homiletiska uppgiften i en predikan på första sönd. e. Tref. (den rike
mannen och Lazarus) att bevisa, »at helfwetet werkeligen gifwes
till». Detta sker på likartadt sätt med tvenne argument, nämligen
förnuftet och uppenbarelsen. Ingressen till första delen lyder
nämligen: »At helfwetet werkeligen gifves til, eller at Gud
werkeligen straffar de ogudaktiga både til själ och kropp efter detta
lifwet, det är en sanning, som blotta förnuftet i kraft af Guds
rättfärdighet måste medgifwa, och derföre finnes ibland sjelfwa de blinda
hedningar, märke af denna, förnuftets billiga fruktan.» Själfva
beviset, hvars formella uppställning pekar på wolffianismen, må
lämnas å sido; härefter följer såsom moment 2: »at helfwetet
werkeligen gifwes til, intygar den heliga Skrift med klara Språk».
Således är problemställningen denna: en trossanning skall bevisas
icke endast med den heliga Skrifts dicta probantia, utan dessutom
med förnuftet. Mellan clessa två råder fullkomlig harmoni, ehuru
med den skillnad, att uppenbarelsen hai förutom sitt
förnufts-enliga innehåll äfven sådana hemligheter, t. ex. treenighetsläran,
1 Deianer, Sven Balter, En homiletisk studie, 1916, sid. 29 f. Såsom
ytterligare exempel på denna demonstrationsinetod kan hänvisas till hans
predikan, anf. arb., på söndagen efter Nyår, över treenighetsbegreppet.
2 — 2039. Kyrlcohist. Årsskrift 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
