Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Edv. Leufvén, Magnus Lehnberg som predikant - IV. Lehnbergs religiösa optimism - 5. Etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
EDV. I.EUFVÉN
»Religionens höga nöjen» ingår framförallt tanken på lönen. Denna
är i hufvudsak af jordisk art: det är den epikureiske vises begär
att få lefva sitt harmoniska och ostörda lif. Härtill sluter sig ett
odödlighetshopp af väsentligen samma art, ehuru Lehnbergs ton
där blir osäkrare. Det blir i hvarje fall äfven där lycksaligheten
eller njutningsbegäret, som sätter sin prägel på ordalagen. Han
»hoppas att ännu i andra rymder få njuta Skaparens makalösa
verk» (Böndagspred., I). Evdämonismen har trädt i stället för
kristen moral.
Det är en verklig virtuositet Lehnberg utvecklar, när han
under evdämonismens egoistiska lyckomotiv inordnar hela det
kristna troslifvet. Sanningen skall sökas — »för vår inbördes
vältrefnad», goda gärningar skola göras —■ för »lycksalighetens»
skull — samhället skall kristnas — däraf följer »trefnad och ro»,
religionen är »nyttig» — ty den gifver »lön». När ett dylikt
innehåll skall pressas in i de evangeliska texterna, behöfves det en
betydlig frihet gentemot dessa för att få någon slags anknytning
till det Lehnbergska predikoinnehållet. Evangeliet på 5:te sönd. e.
Tref., huru Petrus kallades att blifva en Jesu lärjunge, läser Lehnberg
så, att där är frågan om den rika lön Petrus fick, men evangeliets
religiösa grundtanke förbigås. Den religiösa evdämonismen har
svårt att reda sig med sådana texter som fariséen och publikanen,
den barmhärtige samariten m. fi. Man märker vid Lehnbergs
behandling af den förra, att han själf varit andligen mera släkt
med den rättfärdige fariséen än med den ödmjuke publikanen. Och
hela den föregående analysen af hans religiösa psyke pekar åt detta
håll: han har litet eller intet förstått af den hjärtats förkrosselse,
som tecknas i publikanens bild. Den barnsliga optimismen hade
för litet reflekterat på människohjärtat. Därernot är fariséens
fromhet samlad i tanken: nåd som lön, arbete för lön. Lehnbergs
etiska tankegång går på alldeles samma banor. Evangeliet om den
barmhärtige samariten har icke ett ord att säga om lön, som gafs
honom för hans barmhärtighet, utan talar om barmhärtighet för
kärlekens skull. leke förty blir lönemotivet afgörande för Lehnberg;
i anledning af detta evangelium visar han nämligen, »huru godt
det är för oss själfva, att vara barmhärtige emot andra; och huru
mycket en christelig Välgörare vinner, under det lian synes förlora
genom sin hjelpsamhet.» (i3:de sönd. e. Tref., III). Samma
synpunkt tillämpas äfven på fromhetslifvets innerligaste och mest
osjälfviska område: bönen. Denna motiveras med, att den dels är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
