Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 3. Evangelikalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
hut.1 Detta är typiskt för den rörelse, som leder sitt ursprung från
Wesley. Genom evangelikalismen återknötos de förbindelser mellan
Englands och kontinentens reformerade kyrkor, som en gång bidragit
att bestämma den anglikanska reformationens gång, men hvilka
efter restaurationen 1660 nästan helt upphört. Wesley och den gren
af metodismen, som följde honom, komma att starkast känna
påverkan från den lutherska traditionen, i den Whitefieldska
grenen öfvervägde kalvinskt inflytande. Skillnaden mellan de båda
metodistiska grenarna har af en af örikets originellaste
teologiska tänkare, omkring år 18002, jämförts icke blott med
reformationens båda hufvudriktningar, utan jämväl med den gamla
kyrkans båda poler: Chrysostomos och Augustinus.
Inflytandet från den kontinentala reformationen är icke minst
skönjbart i den evangelikala rörelsen inom kyrkan. Denna byggde
därvid, som redan är antydt, på den engelska reformationens bästa
tradition. Måhända kan detta i sin mån bidraga till att förklara,
hur 1800-talets anglikanska renässans, som från början teoretiskt
trädde i den skarpaste motsats till den kyrkliga evangelikalismen,
kom att så fullständigt åsidosätta denna del af kyrkans arf.
Det var i stort sedt den kalvinska delen af evangelikalismen,
som förblef inom kyrkan. En del kalvinister följde väl Whitefield,
men det var i hufvudsak den lutherskt eller arminianskt färgade
evangelikalismen, som gick sina egna vägar i metodismen. Detta
är dock en sanning med åtskillig modifikation. Den kyrkliga
evangelikalismen var förvisso ingalunda helt undandragen lutherskt
inflytande, och det kom med tiden att göra sig starkare gällande.
Gränslinjerna mellan lutherskt och kalvinskt ha öfver hufvud taget
aldrig blifvit tillfredsställande uppdragna i den engelska
protestantismens historia.
Vi måste här stifta åtminstone en flyktig bekantskap med den
kyrkliga evangelikalismen på de två punkter, där den kan sägas
ha påverkat nyanglikanismens utveckling. Ur de evangelikala af
hvad man kunde kalla den äldsta skolan skola vi endast stanna vid
de män, som J. H. Newman i sin själfbiografi tillskrifver ett
afgörande inflytande på sin utveckling. Det tidigare 1800-talets
1 Wesley’s Journal, s. II, 19—57. Southey, Life of Wesley, s. 84 ff.,
91 ff., 103 ff.
2 H. Knox, Remains, III, s. 103 ff. (Letter to Mrs. Hannah Moore ou
the design of providence respeeting the Christian Church).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
