Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 3. Evangelikalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
härleda just denna tendens från evangelikalismen. Att bland dem,
som mellan 1840 och 1860 gingo öfver till Rom, många utgått från
evangelikala kretsar, är uppenbart. Det må vara nog att nämna
Newman, Manning och tre af W. Wilberforce’s söner. Det kan
sägas om dessa som om många jämte dem, att »som de gingo från
Oxford (så att säga) till Rom, så hade de redan marscherat från
Clapham till Oxford».
Måhända kan man fråga sig, om icke detta påfallande faktum
kan förklaras likaväl därigenom, att människolifvets pendel, då den
en gång satts i rörelse, har en inneboende benägenhet att göra
svängningen helt ut, och om det då egentligen behöfver skrifvas på
evangelikalismens konto. Gladstones studie är i hvarje fall ett af
de värdefullaste bidragen till påvisandet af evangelikalismens
inre frändskap med och historiska fortsättning i nyanglikanismen.
»Den evangelikala rörelsen fyllde människorna så helt med det
andliga lifvets vin, att större och bättre käril voro behöfliga för att
upptaga det.»
Jag vill nu här endast till sist sammanfattningsvis skissera
de vägar, på hvilka inflytandet kan ha förmedlats.
Klarast är sammanhanget med den äldre Wesleyanismen.
I kapitlet om Nyanglikanismens förelöpare skola vi behandla de
direkta belägg, som finnas på att metodistiskt inflytande i förening
med högkyrklighet pekar i riktning mot nyanglikanismen.
Den äldre kyrkliga, kalvinska evangelikalismens stora
betydelse för Newmans personliga utveckling har ofvan belysts.
Slutligen ha vi att ta i betraktande, hur flera af
Oxfordrörelsens män, jämte Newman framför allt bröderna Wilberforce,
uppfostrats i evangelikal omgifning. Hur starkt än det teoretiska
omslaget i deras lif må hafva varit, äro de nog inga undantag från
regeln, att tidigt mottagna intryck sällan utplånas. I ett par fall
kunna vi kanske, som nyss påpekats i anledning af Gladstone’s
uttalanden, just i omslagets radikala våldsamhet se en efterverkan af
ungdomens inflytelser. De af Oxfordrörelsens ledare, som kommo
ur högkyrkliga hem, visade städse en större motståndskraft mot
de romerska lockelserna.
Men äfven hos dem kunna vi stundom spåra ett stigande
medvetande om en inre frändskap med evangelikalismen. Det
heter om Pusey, att han till sitt lifs slut »bevarade den kärlek till
de evangelikala, som han ofta gaf uttryck åt, och som uppväcktes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
