Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 4. Nyanglikanismens förelöpare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2 O
YNGVE BRILIOTH
fruktan för hvad som kunde kallas papisteri, »Fruktan för
trans-substantiationsläran har gjort sakramentet till en tom ceremoni,
och för att undvika kyrkans ofelbarhet har varje människa
uppmuntrats att forma sig en egen trosbekännelse. Men är Rom ett
Charybdis, så finns det på andra sidan ett Scylla, som icke är
mindre farligt. Men det skall bli ännu nyttigare att lära, att i den
romerskt-katolska religionens blandade massa finnes det guld
och silver och ädla stenar, så väl som trä och hö och strå, och att
allting af det förra slaget bör omsorgsfullt bevaras, liksom allting
af det senare måste visligen förkastas.»
Det var med denna princip, som den engelska reformationen
började. Visserligen kom, tvivelsutan äfven det genom försynens
skickelse och i öfverensstämmelse med hvad tiden fordrade, det
protestantiska elementet att tränga det katolska i bakgrunden.
Men det senare kom åter till sin rätt vid bönbokens revision år
1662. Äfven häri ser författaren en försynens skickelse. »Hvad
kunna vi då förmoda annat, än att dessa förändringar voro afsedda
af försynen att bidraga till ytterligare rörelser, att liksom ligga
fördolda tills tidens fullbordan nalkades — då det kan vara i
öfverensstämmelse med försynens ordning, att det som förut var nedlagdt
som sådd skall växa upp till en rik och yppig skörd.» — Nu borde
tiden vara mogen för ett rättvisare erkännande af de skatter, som
Roms kyrka dock gömmer på: »Hvilket rikt material för
djupgående och intressanta studier skulle ej denna underbara
sammansmältning af sanning och villfarelse, af storhet och litenhet, af
skönhet och fulhet i den romersk-katolska kyrkan kunna erbjuda.
Alltjämt måste under allt detta skräp finnas de rika resultaten af
ett försynens uppfostrande arbete för Kristi rike under fjorton
århundraden». Och vid närmare eftersinnande skall man måhända
just i hvad man ansett för den romerska kyrkans gröfsta villfarelser
finna värdefulla sanningar. Så t. ex. ifråga om bikten.
Knox är dock långtifrån att drömma om någon återförening
med Rom.1 Tvärtom ser han äfven i den söndring inom kyrkan,
som reformationen framkallade, en försynens skickelse. »Var
1 Letter to the Rev. James Dunn ön the Impossibility of Union between the
Churclies of England and of Rome. Remains, III, s. 314—330. Roms kraf på
auktoritet öfver individens samvete är tyranniskt. Den engelska kyrkans
auktoritetskraf åter är inskränkt till den offentliga gudstjänsten ocli till
undervisningen. Därjämte har Rom afvikit från Vincentius Derinensis’
katolicitetsprincip.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
