Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 5. Romantik och nyanglikanism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY ANGLIKANSK RENÄSSANS
1 1 5
som alla dylika klassifikationer, sanning och osanning. Från
början äro nog knappast några af historiens skapelser så tillyxade, att
de lagom gå in i något af facken på historikerns hylla. Nu är
romantik i sig själft en mångtydig term. Det är ej meningen att här
försöka en definition af romantikens väsen eller en renodling af
dess begrepp. Det skall endast påpekas, att som termen romantik
eller nyromantik nu en gång användes som betecknande den
viktigaste faktorn i det tidigare 1800-talets andliga sammansättning,
omfattar det stridiga element. Här förenas olikartade reaktioner
mot 1700-talets väsende — känslan reagerar mot förnuftets tyranni;
det historiskt och naturligt vuxna kommer till heders i stället för
det geometriskt uppkonstruerade; släktets erfarenhet och samhällets
auktoritetskrav vinna åter erkännande, människan träder ut ur
förnuftets korrekta salonger och häpnar öfver tillvarons irrationella
djup, skönjbara såväl i släktets historia som i naturens lif. Men
härtill kommer ett annat element, som synes gå illa tillsammans
med det förra: den individualism, som själf var ett barn af
1700-talet och ett barnbarn af renässansen, sitter tryggt kvar i högsätet.
Jaget blir alltmer tillvarons medelpunkt. Genom att brytas genom
dess lins får allt sitt värde, att icke säga sin verklighet. Naturen
själf får sitt intresse som den spegel, där jaget skönjer sitt eget
anlete, förstoradt till fantastiska proportioner. I underliga
brytningar och kombinationer förenas reaktionen mot Rousseau’s
inflytande med dennes egen ande.
Så gömmer romantiken frön till en utveckling, som då dess
rätta art ger sig tillkänna, är allt annat än gynnsam för
nyanglikanismen -— om ock den själfbespegling, som hörde tiden till, kan
iakttagas äfven hos Oxfordrörelsens män och på sitt sätt bidrar att
höja deras rent personliga intresse. Det torde ej vara enastående,
att auktoritetens förkämpar privatim äro de största
individualister.
Men tar man sikte på den sida af romantiken, som bestod i en
nyvunnen uppskattning af det historiskt gifna och af släktets arf
och som sökte sina ideal och sina motiv i gångna tider, helst
medeltiden, så har den förvisso förberedt marken för den auktoritativa
religionens förnyare i England. Och dess sinne för tillvarons
hemlighetsfulla djup i människosjälen som i naturens värld (omnia
exeunt in mysteria) gjorde den också här till en betydelsefull faktor
i religionens historia. Försåvidt den påverkats af båda dessa
romantikens drag, är Oxfordrörelsen förvisso släkt med de samtidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
