Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - I. Oxfordrörelsens förutsättningar - 6. Noetikerna. Statskyrkoproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny anglikansk renässans
1 1 5
drar Arnold i fält mot den mest grundlösa af villfarelser,
»sammanblandningen af det kristna ämbetet (ministry) med prästståndet
(priesthood), som gifvit upphof till föreställningen, att något kan
vara tillåtet för en kristen lekman, som är otillåtet för en kristen
kyrkans tjänare (minister) ».* På grundvalen af det allmänna
prästadömets princip kräfvas afsevärda förändringar i kyrkans
organisation genom inrymmande af större plats åt
lekmannaele-mentet i församlingsvården. Stiftsstyrelsen skulle bli
konstitutionell genom att ett råd ställdes vid biskopens sida, val till
prästsysslor skulle i vissa fall införas. En radikal uppdelning af stiften
måste ske.
Den svåraste frågan måste emellertid bli: Är det möjligt att i
en kyrka förena så stora olikheter i gudstjänsten, som skulle bli
en följd af sammanslagningen? Arnold löser frågan genom att
underkänna krafvet på en enhetlig gudstjänsttyp. Den engelska
kyrkans liturgi skulle väl användas hvarje sön- och helgdag, men
på andra tider skulle stor frihet tillåtas. Sockenkyrkan skulle
öppnas för andra slags gudstjänster på söndagseftermiddagarna
och på veckodagarna, ägnade att motsvara olika smak och
bildningsgrad samt olika stämning: »Den som fördömer en sådan känsla, han
. . . förmår icke uppskatta en stor egenskap hos Guds verk,
deras oändliga mångfald . . . Lärkans morgonsång är ej densamma
som näktergalens om aftonen».2 Men alla gudstjänster måste hål-
1 Principles, s. 62. — I Postscript återkommer samma tanke med än
starkare betoning. Hindret för att erkänna kongruensen mellan stat och kyrka
består »in ascribing to Christianity an office, which it does not recognize upon
earth, — that of the priesthood.» Om ett sådant finnes, som härleder sin
myndighet från Gud själf, inträder genast spänningen mellan det borgerliga
och det religiösa samfundet. I samband härmed definieras den biskopliga
vigningens karaktär i bestämd motsats till läran om successio apostolica (s. 15):
»Now if any gift be thus transmitted in the case of Episcopacy, what is it,
and where is the poof of its existence? When men say, that the power of
ordaining ministers is thus transmitted, there is a confusion in the use of the
word power. Bishops confer a legal qualification for the ministry, not a real
one, whether natural or supernatural. They cail give neither piety, nor
wis-dom, nor learning, nor eloquence; — nothing, iu short, but what the laws or
constitutions of the Church empower them to give, — that is to say, a
com-mission to preach and admiuister the sacraments in the Church of God,
ac-cording to the measure of the gifts, which the person ordained has received
or may receive hereafter not from them, or through their medium, but
from God, and the blessing of the Holy Spirit 011 his own prayers and
exer-tions».
2 Principles, s. 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
