Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - I. Reformförsök under Johan III och Karl IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estlands kyrka i 57 i — 1644 2 i i
vilja vi erinra om att kriget mot Polen i början af iöoo-talet berörde
provinsen och i förening med hungersnöd och farsoter bragte öfver
densamma ett oerhördt elände. I en predikan den 17 april 1603
gifver diakonen vid Helgeandskyrkan i Reval, Georg Müller, en
skakande framställning af det rådande tillståndet. Han talar om,
huru fruktansvärdt polacken huserade i landet, huru ingen erhöll
pardon och huru många tusen dogo hungersdöden. »Sen I icke
dagligen», utbrister han, »med edra egna ögon, huru de arma
människorna lefva och huru de öfver gatorna bära själf döda kattor
och hundar och därpå äta dem? Han I ej sett, huru de öfverallt
i stadens närhet sutto och gnagde på knotor af as?» Ej
underligt, att stämningen var uppjagad. Man tyckte sig se
egendomliga naturfenomen, t. ex. en gång »tre solar och en regnbåge såsom
en polsk sabel».1 Det var under denna skräcktid Dubberch år
1603 bortrycktes af döden. Om hans verskamhet ej burit så rika
frukter, som man kunnat önska, har den dock icke varit
betydelselös. Man torde kunna antaga, att någon ordning uppehållits, att
prästernas antal ökats, att gudstjänsterna därför blifvit
allmännare, att kyrkor och prästgårdar här och där satts i användbart
skick samt att man börjat ingripa mot de hänsynslösa anfall på
kyrkornas jord och öfriga egendom, hvilka förut öfvats och
visserligen icke heller under Dubberchs tid upphörde.2
Utan tvifvel voro den tidens borgerskap och adel i Estland
behäftade med flera betänkliga fel och brister, men nekas kan
dock icke, att de voro varmt tillgifna protestantismen. I alla
bekräftelser på ridderskapets och staden Revals privilegier hafva
ock de svenska regenterna förbundit sig att bibehålla provinsens
invånare vid den Augsburgska bekännelsen.3 Äfven Sigismund
1 Tidningen Revaler Beobachter 18.90, N:o 167.
2 I ett bref från Dubberch till Johan III (odat. men från 1587) klagas,
att de forna rika anslagen till kyrkan öfverallt spolierades (Liv. s. 353).
3 Efter Uppsala möte hade Dubberch fått i uppdrag att inom sitt
område genomföra mötets beslut, för hvilket ändamål han föranstaltat en
Visitation i Wiek (Winkler, a. a., s. 22). De deputerade från Estlands adel,
som infunnit sig till Sigismunds kröning, fingo i Stockholm af några präster
sig nämnda beslut förelagdt till underskrift, men de vägrade att skrifva under,
emedan deras instruktion intet innehöll därom. De lofvade dock att alltid
förblifva vid den Augsburgska bekännelsen. (Landtrådet Samson von
Him-melstjernas utdrag ur protokoll och akter 1562—1651 i det estländska
ridderskapets arkiv i Reval, s. 35.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
