Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - II. Starkare reformförsök under Gustaf II Adolf. Johannes Rudbeckius’ visitation 1627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2 fredrik westling
På det hela taget var likväl kyrkans tillstånd tämligen
oförändradt ännu i midten af 1620-talet. Templen lågo mångenstädes
i ruiner, prästgårdarne voro illa underhållna, och deras innehafvare
måste framsläpa sitt lif i fattigdom. Ser man på kyrkostyrelsens
beskaffenhet, tvingas man att erkänna, att den befann sig i det
bedröfligaste skick. Man saknade nämligen, såsom yttras af
kyrkoherden Aschaneus — en af biskop Rudbecks följeslagare på
visitationen 1627 — både konsistorium och prostar, men hade
däremot, utom Gaza, trenne superintendenter, hvilka efter bästa
förmåga sökte tillvälla sig auktoritet. Detta påstående var
ingalunda grundlöst, ty kyrkoherdarne i staden Reval fortforo att
med landtdagens medgifvande ordinera präster i provinskyrkan1,
och så gjorde äfven pastorn i Hapsal.2 »De enskilda prästerna, som
saknade både kontroll och ledning, voro äfven utan det enande och
sammanhållande band, som en stiftssynod kunde knyta, ty någon
sådan hade icke hållits i mannaminne. Hvar och en stod
isolerad och gjorde hvad han eller hans sockenpatroner behagade.
Följden häraf blef, att i den ena församlingen användes en annan
kyrkoordning och andra ceremonier än i den andra och att många
pastorer strafflöst försummade sina plikter. Bristen på uppsikt
var så mycket skadligare, som prästerskapet, såsom en helhet
betraktadt, stod på en låg ståndpunkt. Det utgjordes nästan helt
och hållet af utländingar med otillräckliga insikter i det estniska
språket, och många af dess medlemmar utmärkte sig genom
ty-gellöshet i lefvernet och ringa bildning i allmänhet. Ännu lägre
i afseende på upplysning, gudsfruktan och sedlighet stodo de
öfriga stånden, och hvad särskildt angår de estniska bönderna,
torde deras barbariska okunnighet, vidskeplighet och råhet varit
föga mindre än under den föregående krigstiden».3
Det bedröfliga tillståndet i den estländska provinsialkyrkan
har Gustaf II Adolf redan under sina ryska fälttåg varit i
tillfälle att iakttaga på nära håll, och han har icke sedermera förgätit
detsamma, om det också dröjde åtskilliga år, innan han erhöll
tillfälle att ägna någon större uppmärksamhet däråt. Vid
förhandlingarna på 1620-talet angående upprättande af ett consistorium ge-
1 Knüpfer, a. a., s. 4.
2 Efter Dubberehs död erhöll pastorn i Hapsal, H. Timaun,
inspektionen öfver socknarne i Wiek. Winkler, a. a., s. 53.
3 Det föregående ur min uppsats Biskop J. Rudbecks Visitation i
Estland 1627, s. 8—11, tryckt i Hernösands stifts prästmöteshandlingar 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
