Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - II. Starkare reformförsök under Gustaf II Adolf. Johannes Rudbeckius’ visitation 1627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estlands kyrka i 57 i — 1644
2 i i
De kunde ej på annat sätt regeras, hvilket också svenskar, som fått
gods i provinsen, måst erkänna, »för att ej omnämna, att då ko^
nungarne Johan och Stefan efter landets eröfring från ryssen ville
författa och publicera en annan ordning för bönderna i dessa
länder, affärdade dessa från alla trakter ombud till Riga och Reval
för att utverka bibehållandet af den gamla» (!?). Att adeln skulle
hindra sina underhafvande att gå i kyrkan, förnekades liksom
äfven sanningen af påståendet, att ingen kyrkoordning funnes för
landtkyrkan. Det fanns visst, påstod man, en sådan, uppgjord
efter Revals, och till dess efterföljd måste alla präster förbinda sig.
Mot tiondens återinförande protesterade man. Dess påläggande
skulle medföra såväl böndernas som adelns undergång! Lede
några präster brist, vore man villig att genom andra
ändamålsenliga medel afhjälpa densamma. Slutligen framhöll ridderskapet
det olämpliga däri, att svenska kronan bortförlänat de rika gods,
af hvilka kyrkan under påfvetiden haft sitt ståtliga underhåll.
De bådo äfven biskopen betänka, hvilken fattigdom krigen
alstrat. Så snart landet kommit sig för, kunde man gripa sig an
med iståndsättande af kyrkor och prästgårdar.1
Efter mottagandet af detta svar tillställde biskopen
landtdagen den 5 okt. ett s. k. interim, i hvilket han dels föreslog adeln,
att den genom inkallande af bönder och präster från trakten kring
Reval skulle öfvertyga sig om riktigheten af hans uppgifter, dels
inbjöd densamma till muntliga öfverläggningar för att förena de
skiljaktiga åsikterna. Härpå gingo adelsherrarne dock icke in,
emedan biskopen, som de sade, hade visat en otidig affekt mot
ridderskapet ej blott i offentlig predikan utan äfven mot dess
utskickade, hvarför samtalet ej kunde föras till vänligt slut. Mycket
hade enligt svaret kunnat uträttas bättre, om man tagit
landtråden och sockenjunkarne till råds såväl som prästerna.
Biskopen riktade nu några skarpa förebråelser mot adeln,
hvarpå denna bad honom utan affekter genomläsa deras resolutioner
och betänka tidsförhållandena2, så skulle han döma riktigare.
Därjämte beskyllde man honom för egenmäktighet och hotade att
klaga hos konungen öfver hans »calumnier» mot ståndet. Då
guvernören insåg, att ingenting för tillfället kunde uträttas, gaf
1 Landtrådet till Rudbeck den 3 okt. 1627. Samson, a. a., s. 145.
(Revals Ridd. Ark.)
2 Samsons anf. utdrag, sid. 145—152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
