Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - II. Starkare reformförsök under Gustaf II Adolf. Johannes Rudbeckius’ visitation 1627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
fredrik westling
ligkeit so lieb hätten als ein ander.» Ej underligt, att biskopen
efter sådana utgjutelser bad sina vedersakare ej vara så häftiga.
Han hade ej åsyftat dem, utan blott i allmänhet uppgifvit de laster,
som voro gängse i landet.
Man öfvergick sedan till att diskutera de särskilda
beskyllningar, som framställts. Biskopen sökte då bevisa sanningen af
sina uppgifter. Att många kyrkor lågo öde eller vore illa byggda,
måste de utskickade erkänna, men de bådo honom med rätta
betänka, huru nyligen allt af fienden lagts i aska, och menade, att
man på kort tid förbättrat mycket och fortfarande hölle på
därmed. Man disputerade äfven om åtskilligt annat, såsom om den
ringaktning, som enligt biskopens påstående visades mot prästerna,
men som förnekades af estländarna, häri understödda af riksrådet
Per Banér, som ej drog sig för att säga, det han ej sett prästerna
aktas högre på något ställe. För öfrigt yttrade sändebuden, att
adeln visst icke slagit under sig några kyrkoländerier och att
prästerna hade sitt rikliga uppehälle. Härom sades emellertid många
»förtretligheter». Såsom resultat af samtalet framgick, att adeln
i Estland absolut icke ville gå in på tiondens återinförande eller
erläggande af något visst i stället för densamma.1
Trots »förtretligheterna» tyckas de deputerade emellertid
hafva skilts från riksrådet i vänskap, men oangenämare blef
skills-mässan från konungen, hvilken af många orsaker var uppretad
mot estländarne, bl. a. på grund af ridderskapets förslag rörande
kyrkostyrelsens ordnande i Estland samt dess obenägenhet att
göra några uppoffringar för kyrkans och skolans bästa. Om hans
sinnesstämning vittnar ej blott det skriftliga afsked, som
sändebuden erhöllo, utan äfven och än mera det tal, de fingo åhöra
vid afskedsaudiensen. I det förra yttrade konungen, att han
förstått, att ridderskapets sändebud hvarken ville hafva något
konsistorium eller några skolor och att de ej heller ville bestå något
årligt underhåll åt sina kyrkor och präster. Han ville väl denna
gång låta det därvid bero, men hoppades, att de skulle framdeles
gå in på tionden eller en fullgod ersättning för denna.2 Ytterst
obehaglig för sändebuden blef afskedsaudiensen d. 25 april, ty
Gustaf Adolf var ytterligt uppretad mot estländarne och gaf då
fritt lopp åt sin vrede. Skarpare och hänsynslösare har aldrig
1 Om mötet i riksrådet den 17 april se Samsons anf. utdrag, s. 156.
2 Der Ritter- und Landtschaft gegebener Abscheidt den 24 april 1629.
(Liv. 247, förra ordn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
