Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - III. Åtgärder under Kristinas förmyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
fredrik westling
skulle det komma att bestå af präster allenast, »på det att hvarje
jurisdiktion skulle förblifva inom sina rätta gränser».1
Att regeringen ej denna tid kände sig belåten med det
est-ländska ridderskapets hållning, är väl antagligt, alldenstund det
mäktiga ståndet tog sig ganska stora friheter gent emot sin
öfverhet. Så uraktlät det utan vidare att sända öfver till Sverige de
ombud, som enligt föreskrift skulle där infinna sig våren 1635,
och regeringen lät sig nöja därmed, »lämnande ursäkterna i sitt
värde».2 Tydligen var den rädd att stöta sig med undersåtar,
hvilkas bevillningar och militära bistånd den så väl behöfde.
Under sådana förhållanden dröjde det flera år, innan någon
biskop kom till Estland. Då prästerskapet vid 1635 års riksdag
påminte om tillsättningen af en sådan, yttrade förmyndarstyrelsen,
att den, innan något beslut fattades, ville först hafva ett bestämdt
besked af estländarne.3 Detta dröjde emellertid att komma.
Äfven under år 1636 fortfor frågan att vara sväfvande. Under
årets utskottsmöte, vid hvilket åtskilliga kyrkliga ärenden
behandlades, påmindes rådet ånyo om prästerskapets önskan, att Estland
måtte erhålla en superintendent4, men ingenting gjordes det
oaktadt åt saken, förmodligen emedan ingen öfverenskommelse kunde
träffas med ridderskapet rörande den blifvande superintendentens
underhåll. Guvernören Scheiding hade visserligen tidigare på året
inkommit med ett förslag, huru nämnda ämbetsman skulle kunna
underhållas utan omkostnader för kronan, ett förslag, som också
gillades, men riksförmyndarna ville ändock ej bestämma något,
utan ålade blott guvernören »att hålla landtrådet i godt humör»,
tills Kungl. Maj:t täcktes förordna något visst.5
På detta sätt uppsköts tillsättningen gång efter annan, ända
till dess att Axel Oxenstjerna hade hemkommit från Tyskland
och hunnit gripa regeringstömmarna. Redan samtida tillade
honom största förtjänsten af biskopsfrågans lösning.6 År 1637
upptogs densamma på allvar. Då man den 9 maj detta år i rådet
1 Det estländska prästerskapets desideria 1680. Div.: Revals biskopar
och konsist, till Kungl. Maj:t — 1690.
2 Reg. till landtrådet i Estland den 23 april 1635. (RR.)
3 Rådsprot. den 5 nov. 1635. Resolution på prästerskapets punkter.
Stjernman, Riksdagars och mötens beslut, II, s. 935.
4 Rådsprot. den 21 juli 1636.
5 Svar på guv. Scheidings punkter den 18 aug. 1636 (RR.).
6 Se OlEARius, Persianische Reiseb., s. 110.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
