Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Fredr. Westling, Estlands kyrka 1571—1644. Anteckningar - III. Åtgärder under Kristinas förmyndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
estlands kyrka 157:—i 644
uti hvilka plenaria jurisdictio uppdrogs åt dem själfva; och menade
de, att regeringen i sitt reskript till stadens råd icke kommit ihåg
dess privilegier. Förgäfves invände Jhering, att en sådan
förgätenhet vore otänkbar och att regeringen, om den ansett
privilegierna vara af någon vikt, ej skulle tillskrifvit rådet, att det skulle
hålla biskopen för sin och sina församlingars förman. De sade, att
de salvis privilegiis ej kunde göra detta, och lyssnade ej heller till
guvernörens råd att infinna sig vid introduktionsakten, emedan
detta kunde fattas som en tyst underkastelse. Ja, då biskopen
något därefter begärde att få kopior af Revals privilegier, erhöll
han af rådet ett vägrande svar. Privilegierna funnes i riksarkivet,
yttrades det, och där borde biskopen ha studerat dem, innan han
reste från Sverige. Angående gymnasiet förklarades det
uttryckligen, att stadens styrelse af landtrådet fått plenaria jurisdictio
däröfver och att någon högre inspektion ej kunde erkännas.
Hvad prästerna i staden angick, tillbjödo de väl enligt
Jhe-rings berättelse honom vänskap och broderskap »med salutation,
gratulation och Ehrentrünk», men de ville ej bekväma sig till
någon underkastelse, utan hänsköto frågan därom till senaten och
magistraten i Reval, af hvilka de berodde. Enligt biskopens
förmodan skulle nog de flesta stadsprästerna varit benägna att ställa
sig under hans inspektion till följd af det stora förtryck, som de
ledo »in suo cæsareo papatu», men de hindrades därifrån dels genom
intriger, dels af fruktan för rådet, som ej ville veta af någon
underkastelse.1
Att Reval ej godvilligt skulle underkasta sig biskopens
uppsikt, blef sålunda genast tydligt. Mottagandet från ridderskapets
sida var ej heller uppmuntrande. Vid biskopens högtidliga
introduktion voro endast några få adelsmän närvarande, såsom
landtrådet Henrik Hastfehr, ridderskapets hauptman Bernt von Salza
och fem eller sex landtjunkare.2 De flesta höllo sig. borta,
förmodligen för att visa sitt missnöje med regeringens uraktlåtenhet att
fästa afseende vid estländarnes önskningar i fråga om sättet för
biskoparnes tillsättning..
Det tillstånd, i hvilket den estländska kyrkan denna tid
befann sig, synes i hufvudsak varit detsamma som vid Rudbeckius’
x Jherings relät, den 1 sept. 1638 (Liv.: Revals biskop och konsist, till
Kungl. Maj:t — 1672).
2 Guv. Scheiding till reg. den 20 sept. 1638 (Liv.: Guvernören Scheiding
till Kungl. Maj:t 1633—42).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
