Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Nya svenska helgon vid reformationens ingång - 1. »Then helgha pigha i Vestergötland» - 2. Henrik Tidemansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
gottfrid carlsson
heliga var, eller åtminstone platsen för det kapell, som var ämnadt
att bli hennes firningscentrum, kunna närmare bestämmas. Detta
är emellertid af underordnad betydelse. Hvad vi redan veta ger
en intressant bild af det religiösa lif, som rörde sig i folkdjupen vid
själfva ingången till den nya tiden. Den kult af en sannolikt ur
folkets egna led utgången helig jungfru, som —- under epidemiska
former och tydligen helt plötsligt — utbreder sig bland
Markbönderna vid midten af 1520-talet och hos dem framkallar en sådan
offervilja, ger en liten aning om den själavånda, som den snart
på allvar framträdande religiösa brytningen måste ha fört med
sig i de svenska bondesamhällena. Episoden utgör också ett nytt
exempel på den hänsynslöshet, med hvilken Gustaf Vasa lade
beslag på hvad det fromma nitet sammanbragt. Genom dylika
smådrag beredde han delvis själf jordmånen för de kommande
bondeupproren, och det vore alis icke förvånande, om tanken på
»then helgha pigha» och hennes förolyckade kapell spelat en roll,
när menigheten i Mark, såsom otvifvelaktigt var fallet i likhet
med andra västgötabönder anslöto sig till 1529 års resning mot
det från deras synpunkt sedt kätterska kyrkoregementet. Det
hör till historien, att Marks främste man, samme Seved Ribbing,
som 1526 och 1527 nödgats gå konungens ärenden vid
offergåf-vornas beslagtagande, själf till en tid fylkade sig kring Ture
Jönssons och Måns Bryntessons upprorsfanor.1
2. Henrik Tidemansson.
På 1520-talet sammanskrefs i Östergötland en stor
rimkrönika, »Cronica Swecie». Till större delen utgör den en
sammanfogning — med vissa förkortningar och retuscheringar — af redan
befintliga rimkrönikor: Lilla rimkrönikan, Erikskrönikan, den s. k.
1 Detta framgår med full tydlighet af Gustaf I:s reg., 6, s. 400 f.; jfr
ibid., s. 167 f. Ribbing blef benådad men beröfvades efter upproret
förlä-ningen af Mark, se j. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige
152-3—1630, 2, s. 113 f. Almquist bestrider Ribbings delaktighet i upproret
på den grund, att han satt med i domstolen öfver Måns Bryntesson, men
detta argument saknar betydelse, enär äfven en så starkt komprometterad
man som Törd Bonde var bisittare i rätten (om Törd Bondes andel i
upproret se särskildt Gustaf I:s reg., 6, s. 358, 360 f.). — Äfven Seved Ribbings
bror Nils var inblandad i upproret. Det kan tilläggas, att båda bröderna
liksom deras fäder i flera generationer voro bofasta i Mark, där
häradshöf-dingeämbetet var så godt som ärftligt inom ätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
