Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Carl J. E. Hasselberg, Norrländskt fromhetslif på 1700-talet Af Em. Linderholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
mera aflägsna, till Pajala kapell hörande byarna. De sammankomster,
hvilka åtföljdes af ekstatisk predikan, fingo icke det bullersamma
och orgiastiska förlopp, som var vanligt i Lillliärdal. Læstadianismen
förebildas redan nu på en viktig punkt, i det att makten att binda
och lösa tages i anspråk. Vidare tillkommer här, att det ekstatiska
tillståndet kunde påkomma äfven i kyrkan och där vålla stor
uppståndelse. Så blef ju också senare förhållandet i Læstadianismen.
Mycket bekant blef på sin tid biskop Landgrens Visitation just i Pajala,
då så godt som hela församlingen ett par gånger råkade i ekstas i kyrkan,
under det hans af bibelverser sammansatta tal på finska hölls. Det
behöfdes blott, att ett par verser, som riktade tankarna på Jesu blod
och sår, anfördes.
Verkan af det märkliga ekstatiska talandet, som naturligt nog af
det enkla folket i öfverensstämmelse med folkreligiositetens gamla
traditioner måste uppfattas såsom ett under och ett utomordentligt
gudomligt varningstecken, medförde otvifvelaktigt ett allvarligt
religiöst uppvaknande och en sedlig uppryckning bland den nog så
förkomna befolkningen. Den herrnhutiske emissarien Stein fann 1782
i Kalix, där rörelsen också inverkat, vid pass 200 evangeliskt väckta,
och ännu när den stora Læstadianska väckelsen kom, af större
omfattning och varaktigare resultat, voro icke alla spår borta af den tidigare
väckelsen och dess tradition.
Det säger sig själft, att man icke heller i fråga 0111 denna ekstatiska
rörelse kunde komma till ett riktigt bedömande. Här liksom i
Härjedalen och Hälsingland skilde man sig både bland präster och lekmän,
bland folk och öfverhet i tvenne läger.
Bland prästerna kommo Grape och Wiklund genom de ekstatiska
utbrotten i stor förlägenhet, då dessa störde gudstjänsten, väckte
smädelse och förargelse samt voro nog så svåra att rätt bedöma, helst
som det ekstatiska talandet nu som alltid stundom kunde tyckas vara
af djäfvulen.1 leke desto mindre ansågo sig dessa båda allvarliga
prästmän böra i de talandes uppträdande se ett extraordinärt eller
utomordentligt Guds ingripande till folkets uppväckande. Grape ansåg
väl ej talandet omedelbart verkadt af Gud, men ville dock däri märka
Guds finger, kunde ej betrakta det såsom ett »själfgjordt» verk och
ville ej ha någon gemenskap med dem, som ansåge allt som ett
djäfvulens verk. Ekstasen själf med dess kroppsliga lidande vore såsom
Collegium medicum förklarat, en sjukdom, men äfven sådan kommer
genom Guds skickelse. Wiklund var af enahanda mening. »Att Gud
gör något utomordentligt har ej sin grund i att de ordinarie medlen
ej äro tillräckliga, utan däri att de föraktas.»
Oroade af allt det ovanliga i ekstasen sökte Grape och Wiklund
råd och ledning hos sitt Domkapitel, men lämnades af detta att på egen
hand reda upp svårigheterna. Förf. har helt visst rätt däri, att det
var Grapes och Wiklunds tålmodiga och förstående, men ock
allvarsamma handlingssätt, som hindrade rörelsen att urarta på samma
1 Jfr i Kor. 12:3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
