Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 1. Giftermålsplanens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giftermålsplanens uppkomst
3
litteratur, har i enlighet med sin kritiska, ofta hyperkritiska
metod uttalat benägenhet att förvisa alltsammans till legendens
område,1 och även GEIJER och ANJOU ha tydligen varit osäkra
om frieriets fakticitet trots Olaus Magnus’ vittnesbörd i Upsala
ärkebiskopskrönika. Sedan LlSKE år 1875 inför svensk publik
framlade de upplysningar, som i den då utkomna nionde delen
av Acta Tomiciana kunde hämtas om saken2, har väl tvivlet på
själva faktum förstummats, men det hela har dock även senare
ansetts så dunkelt, att man i de historiska framställningarna
så gott som undantagslöst rört sig med svävande och
obestämda ordasätt, när saken kommit på tal. Särskilt har man
varit tveksam beträffande Johannes Magnus’ roll i
äktenskapsförhandlingarna.
En närmare granskning av hela denna giftermålsaffär torde
därför vara påkallad. Det skall, som jag hoppas, visa sig, att
Gustav Vasa under sin tidigare regering i överensstämmelse
med de medeltida traditionerna var allvarligt intresserad för
en anknytning till Polen och att frieriet till Sigismund I:s
dotter, vilket lämnat åtskilliga spår i källorna, ingått som ett led
i hans därpå inriktade strävanden. Även Johannes Magnus’
ställning till frågan och överhuvud hans förhållande till Gustav
Vasa vid tiden närmast före och efter hans avresa från Sverige
1526 skall i detta sammanhang upptagas till behandling. Det
blir därvid också nödvändigt att i någon mån söka följa den
kyrkliga utvecklingen i Sverige under 1520-talets sista år.
Ovisst är, om Gustav Vasa kommit i direkt förbindelse
med den polske konungen redan under befrielsekriget, men att
han därunder haft nytta av Sigismunds välvilliga
sinnesstämning mot det för sin frihet kämpande Sverige, är uppenbart.
Sten Stures kaparkapten Staffan Sasse, som jämte Peder
Jakobsson Sunnanväder i mars 1520 av Kristina Gyllenstierna
avfärdats som sändebud till Danzig och Polen, blev av Sigismund
engagerad som kapare, visserligen formellt mot ryssarna, och
använde sitt kungliga kaparbrev — troligen med Sigismunds
gillande — för att energiskt anställa jakt på danska fartyg i
Östersjön och i de svenska skären, varefter han på sommaren
1521 med sitt från Danzig medförda manskap gick i Gustav
Vasas tjänst till båtnad för befrielsekrigets framgång. Sigis-
’ Fr. Rühs, Geschichte Schwedens, 3 (1805), s. 139 f.
2 Histoi-iskt Bibliotek, 1, s. 289 ff., 316 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
