Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 2. Johannes Magnus officiell underhandlare i Polen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
joh:s magnus officiel!, underhandlare i polen?
27
sluten upptaga en paragraf, som förbjöd Peterspenningens
avsändande till Rom och stadgade dess indragande till kronan.
Vad själva sakfrågan beträffar, är det tämligen tydligt, att det
kungliga maktbud om Peterspenningens indragande, som sålunda
utfärdats några månader efter Västerås’ riksdag åtminstone för
ett stifts vidkommande, icke i och för sig betydde Sveriges
utbrytning ur universalkyrkan. Vi få nämligen icke förutsätta,
att Gustav Vasa hade klart för sig »romskottets» symboliska
betydelse1, utan kunna nog utgå ifrån, att han jämnställde denna
påvliga skattetitel med exempelvis servitierna, vilka han redan
på en tid, då några verkligt skismatiska böjelser icke kunna
misstänkas ha uppkommit hos honom, av det skälet principiellt hade
ogillat, att deras inbetalande medförde penningförlust för landet.
Även i avseende på den kuriala konfirmationen ha
Spegelbergs och Petrus Benedictis uppgifter delvis anknytning i ett
kungligt stadgande. Det är att märka, att det hos dem icke
direkt angives, att det förbjudits biskoparna att söka påvlig
konfirmation; det heter blott, att de icke skulle få skicka några
penningar till Rom för utverkande av konfirmation, m. a. o.
servitier skulle icke få avsändas till kurian. Ett uttryckligt
kungligt förbud av dylik art för dåvarande svenska »electi»
omtalas redan 15262, och såtillvida voro Spegelberg och Petrus
Benedicti alltså med visshet på den säkra sidan, om man
frånser, att de inrangera ifrågavarande förbud bland
Västeråsbesluten. Men de båda Linköpingsklerkerna ha på denna punkt
ett tillägg av innehåll, att kungligt samtycke för framtiden skulle
vara nog för en biskops antagande (»sufficit quod assumantur
de consensu regis, quod semper deinceps observandum erit»),
och skall detta tolkas som innebärande ett indirekt
förbud mot sökandet av kurial biskopskonfirmation, är det sämre
beställt med det faktiska underlaget. Det föreligger för det
första ett vittnesbörd från början av år 1528, som synes
innebära, att det ännu icke var eti svensk »electus» betaget att
skaffa sig påvlig bekräftelse. Den 5 jan. d. å. skrev den
bekante Vincens Lunge ett brev till Upsala domkapitel, vari han
bl. a. hånfullt insinuerade, att kapitlet efter att ha förjagat sin
1 Jfr Olaus Petris uppfattning om »Romskottets» ursprungliga syfte. Y.
Brilioth, Den påfliga beskatt?iingen af Sverige intill den stora schismen,
s. 4 (se även ibid., s. 3).
2 Westman, a. a., s. 277.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
