Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gottfrid Carlsson, Johannes Magnus och Gustav Vasas polska frieri. En utrikespolitisk episod i den svenska reformationstidens historia - 4. Giftermålsplanens uppgivande. Brytningen mellan Gustav Vasa och bröderna Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 g. cari.sson: joh:s magnus och gustav vasas poi.ska frieri
Magnus för att å Zapolyas vägnar (nomine serenissimi domini
regis Ungariæ) underhandla med honom om giftermålet mellan
Hedvig och Gustav Vasa, och de båda männen hade enligt
Johannes Magnus’ egen uppgift vidlyftiga samtal härom.1 Då
Statilius tydligen i detta stycke följde de instruktioner, som han
vid avfärden från Tarnow mottagit av Zapolya, torde hans
underhandlingar med Johannes Magnus visa, att Zapolya trodde sig
handla i överensstämmelse med Sigismunds önskan, när han
beflitade sig om det ifrågasatta svensk-polska äktenskapets
förverkligande.
Några dagar efter förhandlingarna med Statilius skrev
Johannes Magnus ett brev till vicekanslern Tomicki, vars innehåll
är synnerligen märkligt. Då det dessutom är den enda kända
skrivelse av Johannes Magnus’ hand, vari frieriet direkt
behandlas, förtjänar det ett utförligare omnämnande. Det var
föranlett av ett nyligen ingånget nedslående budskap från Rom
i den svenska biskopsfrågan. I det föregående har påpekats,
att Johannes betraktade denna frågas lösning som sin vid sidan
av giftermålsaffären viktigaste uppgift under utomlandsvistelsen.
Han hade för ändamålet satt en mängd krafter i rörelse. I maj
1527 hade såväl borgmästare och råd i Lübeck som biskopen
och domkapitlet därstädes på hans begäran skrivit till Klemens
VII för att förmå denne att tillmötesgå Johannes Magnus’
önskningar i ifrågavarande angelägenhet.2 Men dessa brev och
likaså konung Sigismunds och de polska biskoparnas i samma
syfte under år 1527 avlåtna skrivelser till påvestolen3 torde ha
anlänt till Italien på en tidpunkt, då Klemens var i den
kejserliga härens våld, och det är väl tvivelaktigt, om de någonsin
nått sin höge adressat. Detsamma gäller om Johannes Magnus’
egen supplik till Klemens VII av den 1 juli 1527.4 Under så-
1 A. a., 10, s. 285.
2 Archiv f. Staats- u. Kirchengeschichte der Hersogtliiimer Schleswig,
Holstein, Lanenburg etc., 4, s. 519—527. Den lybska magistratens supplik
är i föreliggande skick odaterad men uppenbarligen samtidig med biskopens
och domkapitlets skrivelse, som avgick den 15 maj. Den senare var föranledd
av Johannes Magnus’ ovan s. 40 f. anförda brev av den 23 mars, men även
borgmästarnas och rådets brev till påven var tydligtvis framkallat av någon
genom Olaus Magnus framburen begäran därom av Johannes Magnus.
3 Jfr ovan s. 53.
1 A. Theiner, Schiuedeti und seine Stellung zum heiligen Stiehl, 2
(1839), Urkundenbuch, s. 21—24. Johannes Magnus utvecklar här sina van-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
