- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguandra årgången, 1922 /
212

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - II. Oxfordrörelsen - 4. Krisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 i 2

yngve brilioth: nyanglikansk renässans

tetet fått ett allvarsamt slag, och andra och värre, av annan
art, skulle snart följa. Ward, som fann tidpunkten lämplig att
ingå förlovning, och kort därpå äktenskap, leddes genom sin
makas påverkan att uppge sin omöjliga position som en påvisk
anglikan. Makarnas övergång ägde dock rum först i sept. 1845.
Divergensen mellan Ward och Newman, illa dold under åren
1841—1.845, framträder med full klarhet inom den romerska
kyrkan.1 Med Ward gick Oakeley, vilken genom utmanande
förklaringar framtvingade sin egen suspension i
Canterbury-provinsens högsta andliga domstol, the Court of Ar ches? Han fann
en fristad i Littlemore. Dock gick han över gränsen först ett par
veckor efter Newman (d. 29 okt.). Andra, av vilka det här må vara
nog att nämna Ambrose S:t John, Dalgairns, Faber, gingo över
samma år, några följde året därpå. Det var ingen massflykt,3
dock vägde enskilda namn tungt. Men tyngre än allt vägde
Newman’s avfall.

Via media!s byggnad, en gång så fast sammanfogad, så
stolt i sin resning, låg i spillror, dess återuppförande syntes
otänkbart. Dock besannade sig även om den kyrka, han lämnat,
Newman’s ambrosianska motto till A Grammar of Assent:
»Non in dialectica complacuit Deo salvum facere populum suum».
Den logiska byggnaden syntes ohjälpligt kullstörtad. Men under
ruinerna rörde sig livets krafter, och Via media steg åter fram,
i levande verklighet, ej längre blott som en teoretisk
konstruktion. Den levde i deras bröst, som blivit sin första kärlek trogna.
Den levde som frö i många sinnen. Och framför allt: de tolv
årens kamp och möda kvarlämnade inom Englands kyrka
jäsämnen, vilkas kraft och betydelse, på gott och ont, först nu
kunnat tillnärmelsevis bedömas. Det återstår närmast att försöka
analysera de viktigaste av dessa ferment: den nyanglikanska
fromhetens egenart, och de kyrkoideal, i vilka omständigheterna
låtit den ta sin boning.

1 Ward dog 1882. Hans liv sora katolik har skildrats av sonen W. Ward,
IV. G. Ward and the Catholic Church.

2 Liddon, a. a., II, s. 439 f.

3 Church, a. a., s. 341 uppräknar 15 namn; från katolskt håll uppges
hela antalet prästerliga konvertiter år 1845 till 23, 1846 till 22, varav dock 5
i Amerika. Browne, Annals of the Tractarian Movement, s. 100 f., 129 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:07:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1922/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free