Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl Söderberg, Om Gotlands kristnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 14 Carl Söderberg: om Gotlands kristnande
bortfördes. Och av detta torde endast en bråkdel hava
tillvaratagits i bibliotek och muséet-.1
De äldsta litterära vittnesbörd, som vi äga kvar, äro
runstenarna. Men dels äro de runstenar från äldre tider, som
blivit till oss bevarade, vanligen så vittrade, att ali skrift är
utplånad2, dels förefinnes enligt C. Säve en stor lucka i
runstenarnas rad från det elfte till det fjortonde århundradet.3 Senare
tiders forskningar och i synnerhet kyrkoreparationer hava väl
bragt månget sådant försvunnet minnesmärke åter i dagen, men
det flera århundraden omfattande tomrummet har dock icke
blivit fyllt. Dock tyckes det mig i anledning av ett uttalande
av Pipping4, som om antalet runstenar frän senare delen av
looo talet ej kan vara alltför ringa.
De handskrifter från medeltiden, som bevarats åt oss, äro
alla av merkantil art sånär som på tvenne undantag, nämligen
Minoritermunkarnas i Visby diarium och Petrus de Dacias bok
om Katarina av Stumbelen. Samtliga för öns missionshistoria
av intet värde. Fransicanerna meddela i sina annaler, att S:t
Olof led martyrdöden 1028°, men något om hans
omvändelseverk på Gotland nämna de icke.
Vad främmande författare från medeltiden säga om
Gotland har jag icke haft tid och ej heller ansett mig behöva gå
igenom, då de icke torde hava något att säga om öns
kristnande, åtminstone intet utöver den inhemska traditionen.
Om Gotland under vikingatiden säges mycket litet. I
Othars och Wulfstans resa från det c>:de århundradet får man
veta om Gotland, Blekinge och Öland, att »thås land hyraö
tö Swéon».6 Likaså räknar Saxo Grammaticus ön till det
svenska väldet. Adam av Bremen nämner icke Gotland,
märkvärdigt nog, då det väl bör hava lytt under Hamburgs ärkebiskop.
Det äldsta skrivna, för vår undersökning värdefulla
dokumentet är den gamla gotlandslagen och speciellt det därtill
hörande historiska bihanget, den s. k. Gutasagan.
1 Det kan’ förtjäna nämnas, att i Danmark användes på 1500-talet en
hel mängd pergamentsbrev och handlingar vid ett fyrverkeri såsom patroner.
(Lindström, a. a., s. 17).
2 G. U., s. XXXIV.
8 G. U., s. XXXIX.
1 Ardrestenarna, s. 48. Jämför också nedan s. 226.
5 Detta är ju f. ö. felaktigt.
8 Rafn, a. a., s. 469.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
