Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Anders Anderson, Svenska Frälsningsarmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schismen
263
alternativ än att gå på utan deras hjälp, alldenstund jag, huru än
andra må handla, är inför Gud och människor förbunden att stå
fast vid Frälsningsarmén.
Ni torde vara god och meddela mina åsikter till de
ovanberörda kamraterna.
Bedjande om större framgång för Guds verk i Sverige,
förbliver jag, Käre Kommendör, Eder tillgivne
general William Booth.»
Detta svar tarvar inga kommentarer. Det. är tydligt att
den »internationelle självhärskaren» menar fullt allvar, när han
talar om att »gå på utan deras hjälp». Han pekar på ett fint
sätt på dörren för dessa, som dristat omfatta andra åsikter än
generalen själv. Nu var emellertid stridshandsken kastad, och
denna strid blev långt allvarligare och bittrare än petitionärerna
någonsin tänkt sig.
Genom en av reformvännernas tanklöshet blev innehållet i
petitionen känt av allmänheten, och för att förebygga
misstolkningar måste saken i sin helhet klarläggas. På så sätt blev
den snart till en stridssignal för hela armén i Sverige.
Att man icke från början syftat till något sådant framgår
av de förhandlingar, som fördes mellan majorerna P. Andersson
och K. Swenson angående undertecknandet av petitionen. Man
hade då tvenne förslag uppe. Det ena, att samla så många
namn som möjligt under skrivelsen för att göra den mera
effektiv, förkastades, och man enades i stället om att endast
de provinsiella ledare, som omfattade reformsträvandena, skulle
underteckna. Så tänktes saken kunna genomdrivas utan alltför
stort buller. En utbrytning eller separation var icke meningen,
därpå tyder ovan angivna tillvägagångssätt och dessutom de
brev, K. Swenson skrev den tiden. I ett av dessa1 heter det:
»Hellre blir jag vedhuggare eller vad som helst, än jag inlåter
mig pä en ny armébildning». Det talas också i samma brev
om att man i händelse av en massdesertering borde visa
desertörerna till något av de samfund, som funnos i Sverige.
Sedan generalens svar avgivits, blev det svenska
högkvarteret mer och mer kyligt gentemot reformvännerna. I alla brev
och samtal voro de visserligen ytterligt fina och taktfulla, men
hjärtligheten och förtroligheten var borta, och mellan raderna
skönjdes politik. Man hade tydligen order från högre ort att
1 Överste Stvensons b?-evkopiebok IQ02—rgoy, s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
