Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Anders Anderson, Svenska Frälsningsarmén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25° andf.rs anderson: svenska frälsningsarmén
Under denna rättskipningsparodi företog svaranden,
kommendör Mac Alonan, korsförhör med vittnet, och därunder ville
han begränsa brig. Swensons (vittnets) svar till endast ett
kategoriskt ja och nej samt använde sin myndighet för att påskynda
svaren på sina frågor. Slutligen, då inte vittnesutsagorna blevo
gynnsamma för kommendören, förklarade han, att vittnets minne
var otillförlitligt på grund av trötthet, och att vittnet borde
vila sig till följande dag.1
Krigsrättens utslag var mycket svävande. Det sade, att
major Andersson tillåtit sig rikta svåra anklagelser mot
kommendör Mac Alonan, för vilka han borde åläggas att skriftligen
bedja denne om ursäkt, ty »kommissionen finner i allmänhet,
att kommendören ej gjort sig skyldig till sådant, som
kastat-skugga pä hans oförvitlighet». Då major Andersson inte ansåg
sig kunna anhålla om ursäkt för sina anklagelser, emedan han
ansäg dem befogade, blev han i slutet av december 1904
suspenderad av kommendör Rees och den 12 januari 1905
meddelade generalen honom avsked.
Därnäst kom turen till brigadör Swenson. I det längsta
trodde man dock, att de statuerade exemplen skulle bringa
honom till underkastelse. I flera brev försöker kommendör
Rees överbevisa honom om, att ban är överansträngd,
»exalterad och nervös» m. m. och att han vid lugnare sinnen skall
se saken annorlunda. I två brev försöker han förmå
brigadören att ta tjänstledighet en tid för att komma till lugn.
Tydligen var det kommendörens mening att få Swenson från
beröringen med divisionen, även ville han väl med den för en
frälsningsofficer högst ovanliga frikostigheten vinna brigadören
åter för arméns principer, om möjligt. Solidariteten var dock
alltjämt orubblig.
Den 21 januari 1905 överlämnade reformvännerna åtskilliga
brevavskrifter och andra upplysningar till pressen för att
därmed dementera alla de falska rykten, som utspritts om
orsakerna till Karlsons och Anderssons avsked.
I tidningarna sågos nu långa artiklar om striden inom
Frälsningsarmén än som ledare och än signerade av insändare.
Särskilt angreps Frälsningsarméns egendomsförhållanden och
generalens oinskränkta myndighet. En sak, som framför andra
1 Poulssons brev den 21 nov. 1904. (Swensons brevsamling).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
