Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finlands kyrka efter 1809
287
hundratalet, främst den pietistiska väckelsen, stodo i närmaste
samband med motsvarande svenska. Även hade 1700-talets
»moderna teologi», upplysningen, neologin, här gjort sitt insteg
vid universitetet och därifrån i någon mån, om än även rönande
starkt motstånd, inverkat på Finlands prästerskaps religiösa
uppfattning och förkunnelse.1 Man var självfallet i Finland,
såsom det höves en avlägsen avkrok av världen, så i det ena
som i det andra något efter sin tid, men utvecklingen gick
dock väsentligen i samma spår, som väster om Bottenhavet.
Innan jag går att söka teckna grunddragen av den
utveckling Finlands kyrka genomgått efter 1809, vill jag påpeka vissa
omständigheter av allmän natur, vilka influerat på densamma.
På grund av lagstiftning och hävd innehade regenten i
Sverige, då Finland lösrycktes därifrån, en betydande makt i
kyrkliga ärenden. För att nu icke tala om, att Karl XI hade
ansett sig kunna godkänna 1686 års kyrkolag förrän den
överlämnats till ständernas antagande, vilket väl är att betrakta
såsom ett enväldestidens övergrepp, så må erinras om, att en
mängd förfoganden, vilka kompletterade och närmare
utvecklade stadgandena i sagda lag, utfärdats i administrativ ordning
— detta väl delvis beroende på, att i 1686 års kyrkolag
upptagits stadganden beträffande åtskilliga ärenden, vilka av
gammalt reglerats av regenten utan ständernas hörande. I varje
fall var sålunda regentens rätt att utfärda förfoganden
angående vissa kyrkliga angelägenheter obestridd och gränserna för
densamma ovissa. Vidare hade regenten i fråga om kyrkans
administration vittgående befogenheter. Jag erinrar blott om,
att han utnämnde biskoparna samt kyrkoherdarna i de talrika
regala pastoraten och i högsta instans avgjorde kyrkliga
förvaltningsmål av olika beskaffenhet. Även beträffande sädana
med kyrkans inre liv på det intimaste sammanhängande
ärenden, som antagandet av nya kyrkliga böcker, bibelöversättning,
katekes, handbok, psalmbok, evangeliibok, låg avgörandet i
regentens hand.
De befogenheter, vilka Sveriges konungar sålunda på grund
av lagstiftning och hävd utövat i kyrkliga angelägenheter,
övergingo år 1809 för Finlands vidkommande till den
grekiskkatolska ryska kejsaren. Härigenom vann en faktor inflytande
1 Abo universitets lärdomshistoria. Tkeologin, av Herman Råbergh, II,
s. 40 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
