Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Lauri Ingman, Finlands kyrka efter 1809. Föreläsningar å Uppsala Universitet i september 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KYRKA F.FTER I 8og
319
från staten i en icke avlägsen framtid kunde komma att äga
rum. Redan vid ett prästmöte i Kuopio år 1892 påpekade
dåvarande biskopen i Kuopio stift, numera ärkebiskop Johanson
de vanskligheter det skulle medföra för kyrkans verksamhet,
om kyrkan skildes ifrån staten innan för densamma inrättats
ett centralt organ, som kunde leda dess verksamhet.
Strävandena för vinnande av en enhetligare ledning av kyrkans
angelägenheter, än den domkapitlen utgöra, ledde då till
lagstiftningen angående biskopsmöten. Jag har nämnt, att denna
lagstiftning i ali sin anspråkslöshet väckte uppmärksamhet och
motstånd på ledande ryskt håll, varför den först efter 1905 års
politiska omvälvningar kunde förverkligas. Därvid blev det
den gången.
Emellertid hava senaste tiders händelser åter erinrat
kyrkans vänner i vårt land om nödvändigheten av att den
kyrkliga självstyrelsen utvidgas till att omfatta alla de områden av
kyrkans liv och verksamhet, där icke något särskilt statsintresse
gör sig gällande, samt att för handhavandet av vissa av statens
organ tidigare handlagda kyrkliga ärenden samt för ledningen
av kyrkans verksamhet i övrigt inrättas ett högsta kyrkligt
organ. Initiativ i detta syfte togs av senaste kyrkomöte, och den
av mötet tillsatta kyrkolagskommittén har sedermera utarbetat
fullständigt förslag i saken.1
Vad beträffar sammansättningen av den kyrkliga
centralstyrelsen, för vilken föreslås benämningen kyrkostyrelse, har
kommittén ansett det för vinnande av nödig harmoni mellan
domkapitlens och kyrkostyrelsens verksamhet viktigt, att den
nyinrättade kyrkostyrelsen till sin organisation ansluter sig till
vår kyrkas av gammalt gällande ordning med biskopar såsom
ledare av den kyrkliga verksamheten. Kommittén föreslår
därför, att ärkebiskopen skulle vara kyrkostyrelsens ordförande.
Vidare har det ansetts både ur principiell och praktisk
synpunkt viktigt, att kyrkans lekmanncielement är behörigen
representerat i densamma. Kyrkostyrelsen skulle sålunda utgöras av
ärkebiskopen såsom ordförande och fem ecklesiastikråd såsom
ledamöter. Av ledamöterna ägde republikens president utnämna
en, som borde vara en man med beprövad juridisk bildning
och erfarenhet. Till övriga ecklesiastikråd ägde kyrkomötet,
1 Betänkande utarbetat av den av 1918 års kyrkomöte tillsatta
kyrkolagskommittén, I. Helsingfors 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
