Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Em. Linderholm, Ärkebiskop Söderbloms vigning av biskop i Reval år 1921
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 2 meddelanden och aktstycken
vigde biskopen av en bibel omedelbart efter läsningen av Fader vår.
En bibel överlämnas vid biskopsvigning i England och i Finland.
Man förutsatte, att vigningsritualet skulle utföras på tyska språket.
Men då jag erfor, att detta för många i församlingen, kanske för de
flesta, skulle vara obegripligt eller icke fullt begripligt, lät jag i Reval
verkställa en översättning till estniska språket och liar sedan med
hjälp dels av professor K. B. Wiklund i Uppsala, dels av estniska män
i Reval övat mig någorlunda med uttalet, så att detta, enligt enskilt
och offentligt samstämmigt omdöme, blev för alla fullt tydligt och
fattbart. Vigningstalet hölls på tyska språket. (Se Bil. 4.)
Mässkjorta med spets, violett gördel och biskopskåpa av svart
siden hava förfärdigats av litium under fröken Agnes Brantings
ledning. Sidenet vävdes särskilt för ändamålet av Almgrens sidenväveri
i Stockholm. Staven snidades för säkerhets skull av den 77-årige
trä-skäraren Nordström i Uppsala. Det visade sig också, att man i Reval
föredrog denna stav framför den för övrigt värdiga och brukbara
biskopsstav, som där förfärdigats. Skrud och stav blevo alltså en svensk
gåva till den förste estniske biskopens vigning.
§ 2.
I sällskap med kyrkoherde D. Froste från Tyresö, nu i
Västerhaninge, vilken tidigare jämte professor K. B. Westman på inbjudan
besökt Estland och förmedlat förbindelsen med estniska kyrkan samt
varit outtröttligt verksam för hjälpverksamheten därstädes, företog
jag resan från Stockholm onsdagen den 1 juni 1921 med ångaren Egil,
på vilken Sveabolaget med synnerligt tillmötesgående ställt till
förfogande kostnadsfria platser för oss.
På torsdags eftermiddag den 2 juni fingo vi se Revals stolta
profil. Staden vittnar vid ett närmare betraktande om en hård och
våldsam historia. Karl Kristenson Horn och Pontus de la Gardie vila
uppe på Domberget, på var sin sida om altaret i den lilla höga tyska
katedralen, som beskuggas av ett tätt lövverk. Där uppe har baltiska
ridderskapet haft sitt hemvist och sin styrelse. Några dagar senare
visade sig en av den nuvarande riksförsamlingens medlemmar, som på
sista åren under månader dagligen haft sin väg dit upp och som haft
nästan hela sin verksamhet i Reval, icke känna de storartade
utsiktspunkter, som terassen på tre ställen erbjuder över den
ålderdomliga staden, över land och hav. Han hade aldrig kommit dit upp.
En kyrkobok i Nicolaikyrkans arkiv liar en samtidig, här bifogad
anteckning om den 19-årige Karl XII:s ankomst år 1700. Lika svår
och ärorik som hans, men — såsom vi hoppas — varaktigare i sina
verkningar, ter sig de estniska ynglingarnas seger vid Narva 1919.
När man hör om detta estniska folk, som nu först fått något
inflytande på landets och kyrkans allmänna angelägenheter, och erfar
dess sega arbetsdrift, dess sparsamhet och soliditet, så förstår man,
att av ett dylikt hårt folkmaterial kan byggas en stat och en framtid.
Egendomlig är föreningen av en dylik tyst och uthållig kraft med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
