Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Em. Linderholm, Ärkebiskop Söderbloms vigning av biskop i Reval år 1921
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 2
meddelanden och aktstycken
asketisk gestalt. Han talade med bekymmer om förändringarna i
kyrkan. I materiellt hänseende hava för visso ytterst kännbara
förändringar inträtt, icke minst för många av de förut mest förmögna
och inflytelserika tyska godsägarna. I andligt hänseende kunde jag
lugna honom med att folkligt prästval och kyrklig självstyrelse av
ålder funnits i Sverige och bekommit oss väl.
Tyvärr kunde jag icke personligen sammanträffa med förre
generalsuperintendenten Kentmann, nu pastor i Pernau, en betydande
personlighet, om vilkens själavårdande verksamhet den estniske kaptenen
på Kalewipoeg, R. Tamm, sedermera under den angenäma färden på
hans fartyg påföljande onsdag hade mycket vackra vitsord.
Klockan två på lördagen kom biskop Gummerus från Borgå.
§ 6.
Söndagen deu 5 juni, andra efter Trefaldighet, höllo samtliga
kyrkor sin gudstjänst redan kl. 6 på morgonen, för att menigheterna
och prästerna skulle kunna i största möjliga utsträckning deltaga i
biskopsvigningen. I flera kyrkor förrättades konfirmation. Vitklädda
flickor och gossar syntes därför talrikt under vår vandring mellan
kyrkorna. Kl. 10,30 höll stadsprosten Mohrfeld i Johanneskyrkan
en kort andaktsstund på estniska språket, där en välkomsthälsning i
hjärtligaste ordalag riktades till 111ig i min egenskap av biskoplig
tjänare inom kyrkan i Sverige.
Därefter gick processionen till den efter Karl XI uppkallade
Karlskyrkan, även kallad Domkarlskirche, vilken, som jag hoppas, för
framtiden blir använd såsom evangelisk domkyrka, eftersom den tyska
domkyrkan uppe på höjden dels tillhör den lilla tyska domförsamlingen,
dels är för ändamålet alldeles för liten. Den ursprungliga, sedermera
nedbrunna Karlskyrkan på samma plats var uppförd under Karl
XI:s tid och var den första kyrka i Reval, där gudstjänst förrättades
på estniska språket. Fråga har väckts 0111 inrymmandet av jämväl
estnisk gudstjänst i Olaikyrkan, vars torn lär vara det högsta i
Estland och åtskilliga andra länder. Det är att hoppas, att denna
angelägenhet kan ordnas i godo till ömsesidig båtnad, utan intrång i den
tyska Olaiförsamlingens äganderätt, men också samtidigt till gagn
för de estniska skaror, som icke få rum i de alltför få estniska kyrkorna
i staden. Säkerligen komma nya att byggas, så snart förhållandena
det medgiva. Karlskyrkan erbjuder ett väldigt, fritt gudstjänstrum,
men har dålig akustik, särskilt från predikstolen.
Under vandringen spelade basuner koraler från tornen och
kyrkklockorna ringde. Stilla, vänligt hälsande, tätt packade skaror
kantade vägen, så långt ögat såg. Man beräknade antalet till mer än
40,000.
Om själva invigningen lämna bilagda dokument besked:
Program. Tysk översättning av det estniska protokollet, som
konsistoriet lät upprätta (se Bil. 3). En av kyrkoherde Tallmeister uppgjord
proces-sionsordning (se Bil. 2), i vilken ytterligare gavs plats åt en representant
för Lettlands kyrka, pastor Maldons, v. president i evangeliska konsistoriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
