Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det statiska kyrkobegreppet
1 19
»Sålunda har i varje del av världen, ifrån Nordamerika till Nya
Syd Wales, ett Zoar beretts åt dem, som gärna ville undfly
Sodom, men likväl frukta för att vara utan tak över huvudet»,
Englands kyrka1. Den antiromerska hållningen medför också
åtminstone hos de måttfullare (i motsats t. ex. till Froude) en
ganska förståelsefull hållning gentemot reformationens män, fast
man beklagar, att dessa ej använt första möjlighet att ställa sig
under rättrogna biskopar med apostolisk succession.2
»Ingenting, så vitt vi kunna se, skulle med större sannolikhet ha
bevarat dem från det stora religiösa förfall, som har ägt rum på
kontinenten.»
»Vidare, betrakta huru naturlig läran om successionen är.3
Vad är naturligare än att fråga den, som gör anspråk på att
tala i Guds namn, efter hans fullmakt att så göra? I fråga om
den katolska kyrkan är det läran om successionen, som ger
svaret: biskopen har genom apostlarna sin fullmakt från Herren
själv. Och skriftbeviset, som här kommit i sista rummet, är
förvisso alldeles tydligt för dem, som uppriktigt önska ledning för
livet. Kristus lovade, att han alltid skulle vara med sina apostlar,
som hans religions tjänare, intill världens ände. I en mening
skulle apostlarna leva, tills Han kom åter, men de dogo alla i
naturlig tid. Följer det ej härav, att några nu måste finnas vid
liv, som representerar dem? Vilka är nu de antagligaste (the
most probable) representanterna för dem i den generation, som
följde närmast på deras död?» Här ha vi stött på en
argumentering, som är, om någon, typisk traktariansk: probabilitetsbeviset.
Det antydes schematiskt av Newman redan i Tract ii (The
visible Church I.) Efter att ha anfört skriftställen till bevis för
att en synlig kyrka existerade på apostlarnas tid, går förf. vi-
1 Newman, Tract 20, The visible Church, III, s. 3. Fortsättningen
ställer i klar belysning den Newmanska anglikanismens trånghet i jämförelse
med den som Knox hävdade. Knox skattade högt den engelska kyrkans
apostolicitet, men släppte ej ur sikte återföreningen med andra kyrkor som
det slutliga mål, den skulle tjäna. Men Newman fortsätter i anförda Tract;
»Med detta för ögonen måste det se ut som en förvånande otacksamhet för
Guds barmhärtighets underbara försyn att lörsöka ingå förening med dem, som
skilt sig från kyrkan, att bryta ned skiljemurar och resonera, som om religionen
vore helt och hållet var mans ensak.»
2 Tract ij: On the Apostolical Succession in the English Church (av
W. Palmer, men bearbetad av Newman), s. 10 f.
3 Tract 7, s. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
