Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 1. Det statiska kyrkobegreppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET statiska kyrkobegreppet 1 21
närvarande vid lians faders dödsbädd, att denne gjort vissa
muntliga dispositioner med avseende på sin egendom, men ej
kan finna dessa i testamentet — handlar han pietetsfullt, om
han i bokstavlig lydnad mot testamentets vittnesbörd åsidosätter
dessa uttalanden?1 Tillämpningen på den kristnes förhållande
till skriftens bokstav och traditionen med avseende på kyrkans
ordning ligger för öppen dag.
Det gäller här mera än något visst sätt att motivera en
viss kyrkouppfattning, det gäller en viss grundton i själva den
stämning, som var egendomlig för Oxfordskolan. Det gäller
att ängsligt avlyssna traditionen de antydningar den kan
innehålla, om vad som varit Guds avsikt med sin kyrka. Risken
att handla på lösa grunder är ringa i jämförelse med risken att
försumma något, som är en äkta arvedel från Mästaren.
Newman liknade en gång i sitt mästerliga bildspråk den synliga
kyrkan vid ett minne, som Kristus lämnade efter sig, då Han
for till himmelen, och »lät falla från sina skuldror, som Elias’
mantel, borgen och tecknet på hans aldrig svikande nåd från
släkte till släkte.»2 Om det är så, att Kristus lämnat sin
härlighets mantel efter sig på jorden, måste ej den, som får tag i
en flik därav, med nödvändighet söka efter mer? Så ligger i
denna typiskt traktarianska tankegång, som vi hittills sett använd
till den statiska kyrkouppfattningens motivering, fröet till den
progressiva.3
Men här är vår närmaste uppgift dels att se till, hur
huvudmomentet i den statiska kyrkouppfattningen, den apostoliska
1 A. a., II: i, s. 79 f.
2 Predikan av den uß 1837, Parochial and plain Sermons, IV, s. 174.
3 Samma tanke finna vi tillämpad såväl på läran som på kyrkans
ordning, med uttryckligt framhävande av anxiety and watchfulness som
utmärkande för det sinnelag, varmed den kristna har att förvalta kyrkans arv, också
t. ex i Newman’s predikan (från år 1834) över The Gospel a Trust committed
to us: vi kunna ej bestämt veta, vilka läror som äro nödvändiga, därför är
det bättre att gå för långt i samvetsgrannhet. (Parochial andplaiji Sermons,
11:22, s. 271 f.) Jfr ockhå i en predikan om The Gospel Witnesses, a. a.,
Il: 17, s. 203 f.: »It is our duty to search diligently after every jot and tittle
of the Truth graciously revealed to us, and to maintain it.» Jfr också en
predikan av Keble, Our primitive Tradition recognised in Holy Scripture.
Sermons academical and occasional (Oxford 1847), s. 188, 203 f. Utförligast
kommer denna tankegång fram hos Newman i Tract 83: Lectures on the
Scripture Proof of the Doctrines of the Church.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
