Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 2. Den traktarianska fromhetens grundformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i I 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
andlig stämning till falskhet och hyckleri.1 En annan gång
talar han om försakelserna som The Weapons of Saints:
»Liksom hälsa och övning och regelbunden diet äro nödvändiga
för kroppens styrka, så äro försvagande och tuktande av den
naturliga människan, ett kuvande och tuktande av själ och kropp
nödvändiga för själens lyftande (exaltation)».2 Och bön och
fasta äro de »själens vingar», utan vilka den ej kan företaga
sin himmelsfärd.3
All kristen askes måste hämta sin egentliga näring och
söka sitt djupaste berättigande i betraktelsen av den lidande
Frälsarea. Detta gäller även Oxfordrörelsens asketiska
förkunnelse. Men likväl synes det här råda en egendomlig olikhet
ifråga om den grad av intensitet, varmed tanken på Kristi kors
som urtypen för alla hans efterföljares försakelser göres
gällande. Väl riktar Newman åter och åter sina åhörares tankar
på den korsfäste, väl kan han framställa betraktelsen av Kristi
lidanden som den förnämsta hjälpen för att tillväxa i helighet.4
Men korstanken har hos honom i detta sammanhang knappast
karaktären av annat än en teologisk locus communis. Av vida
större intresse är att se, hur hos en annan av ledarne en
intensiv korsmystik blomstrar upp, hämtande näring och
bildspråk ur fornkyrkans, liksom ur den bernhardinska fromhetens
värld. Att Newman dock ej var helt främmande härför, visar
ett ställe som följande:
»Detta är att vara en av dessa Kristi små. ... att ha i oss
något, varigenom vi kunna göra allt, att vara intagen av Hans
närvaro som vårt liv, vår styrka, vår förtjänst, vårt hopp, vår
krona; att på ett underbart sätt bli Hans lemmar, medlen eller
den synliga formen eller det sakramentala tecknet på den Ende,
osynlige, alltid närvarande Guds Son, på ett mystiskt sätt
upprepande i var och en av oss alla akterna i Hans jordiska liv,
1 Parochial and plain Sermons, V: 23 (Love. the One Thing needful),
s. 337 f-
2 A. a., VI, s. 322.
3 A. a., VI: 15 (Rising ivith Christ), s. 208. Detta får ej fattas som
syftande på extatiska tillstånd; sådant var förvisso främmande för
Oxfordskolans sobra art.
1 A. a., V: 23 (Love the one Thing needful), s. 338; VI: 4 (Christ’s
Privations a Meditation for Christians), s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
