Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 3. Den progressiva kyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i I 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
åren, och framstrålande allt klarare, allt eftersom Hans ankomst
nalkas». Tydligare kan ej dessa tankars motivbildande kraft
framhävas.
Återvända vi till Newman, så finna vi motsatsen mellan
kyrkan som de heligas samfund och den empiriska institutionen
klarast komma fram i en pingstpredikan från 1837 om The
Communion of Saints. Här mötet oss predestinationstanken klart
uttryckt: »Kyrkan är . . . i egentlig mening det stora samfundet
av de utvalda, vilka hava särskilts genom Guds fria nåd och
Hans Andes verk i sin tid ur denna syndiga värld, pånyttfödda,
och med löfte om framhärdande till evigt liv.1 För så vitt
den blott består av människor, som nu leva i världen, är den
givetvis ett synligt samfund, men i sin ädlare och sannare
mening är den en osynlig kropp, eller nära nog så, såsom
sammansatt ej blott av de få, som ännu råka undergå sin prövotid,
utan av de många, som sova i Herren.»2 Denna osynliga
kyrka är det, som i sanning är Kristi mystiska kropp, och det
tempel, vari Han bor. »Han dväljes i sina helgons hjärtan, i
det tempel av levande stenar, på jorden och i himmelen, som
städse visar Hans rikes härlighet och talar om Hans makt;
men då tro och kärlek och glädje och frid ej kunna ses, då
samfundet av Hans folk är fördolt hos Honom, har Han
givit oss till vår ledning något yttre, något synligt som en
ledning till det som är andligt.» Detta är kyrkans ämbete, som
leder till det allra heligaste. »Liksom landmärken och
flytbojar undervisa styrmannen, liksom skuggan på solvisaren
angiver solens lopp, så också, om vi vilja korsa Kristi väg, och
vi vilja tilldraga oss Hans uppmärksamhet. . ., måste vi förena
oss med detta ämbete» — här följer sedan den förut
antydda liknelsen vid manteln, som Herren lät falla från sina
skuldror som en gång Elias.8 Det är den nu levande
generationen av apostlarnas efterföljare jämte övriga kyrkans tjänare
tillika med »de kristna, som bero av dem», som vi kalla kyrkan,
men det är egentligen blott den nu synliga delen av den
stora osynliga kyrkan. Denna andliga kyrka är blott andligen
närvarande på jorden och därför ej begränsad till tid och rum,
1 Vouchsafed perseverance zinto life eternal: detta synes stå i strid niot
och gå längre än andra Newman’s uttalanden om utkorelsen.
2 Parochial and plain Sermons, IV: 11, s. 172.
a S. 173 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
